House of metal, recensioner!

Lördagkväll och house of metal. Kommer in vid 19.50 och går ner i studion där "between the buried and me" har hållit på en stund. Har lyssnat lite på deras nya skiva, men tyckte att det var lite väl progressivt för min smak, men live fungerar det faktiskt helt utmärkt. Det blir definitivt inte tråkigt, inom en och samma låt kan det bjudas på både vacker post-rock, rock och blackmetalrens. Sången är också väldigt varierad alltifrån soft vacker skönsång till riktig growl. Går därifrån med ett leende på läpparna. Kvällens positiva överraskning. En stund senare är det dags för August burns red. Dom kommer in på scenen och sen är det järnet som gäller. En ca 40 minuter lång orgie i breakdowns, snabba tekniska, ofta flerstämmiga gitarrslingor, omväxlande growl och melodiös sång och fullt röj från bandmedlemmarna. Visst kan det ibland nästan bli en överdos av dessa rytmiska markeringar som återkommer i de flesta låtarna, men det är samtidigt rätt imponerande. När man kör " Your little suburbia is in ruins" från debutskivan "thrill seeker" så är det sånt röj så man nästan tror att man är tillbaks i Umeå när hard-corevågen var som störst. Annars är det mest material från nya skivan "Constellations" som avverkas. Efter den här fantastiska adrenalinkicken skyndar jag mig upp till Idun där "Lamb of God" snart skall gå på scenen. Fullproppat med folk och peppen är hög. Långt innan bandet kliver på scenen så är publiken igång och ropar och klappar. När sedan det instrumentala introt från nya skivan "wrath" kör igång så är det till ett öronbedövande jubel. "In your words" inleder och med stroboskop som blinkar i takt med markeringarna så är det ingen tvekan om att vi har med ett tight proffessionellt band att göra. Men tyvärr så känner jag att det liksom aldrig lyfter, jag står och tänker "midtempothrash" och undrar vad som är fel. På skiva så är det definitivt som ett slag i magen men jag är besviken, vet inte om det är August burns reds totala urladdning som har gjort att Lamb of God känns som ett gäng sega gubbar. Dom spelar rätt, det är tight osv men något saknas. Dessutom tycker jag det är fånigt när man måste klämma in ordet "fuck" i nästan varje mening, "This is the first fuckin´time we´re in your fuckin´ town" Ok? tufft :-) Inflation någon? Går faktiskt innan det är slut, hör några låtar med "job for a cowboy", jag har nog fått nog för ikväll, för trots att det är kvalitativ dödsmetall så orkar jag bara två låtar. Trött och slut i öronen så beger jag mig hemåt och min önskan inför nästa house of metal är att man vågar satsa på nåt mer alternativt metalband, typ Earth eller nån riktigt schysst doomakt typ saint vitus eller nåt schysst stonerband.