Lord Algesten

Såg Lord Algesten i lördags (andra gången på en månad) Tyvärr så blev mina bilder så mörka och suddiga så ni får klara er utan.

Lord Algesten, är för er som inte vet det, Jakob Nyström (tidigare sångare i Isoaltion Years, ena halvan av two white horses, basist i Säkert!, mm,mm)

Han hade utlovat en föreställning i två akter, med paus och klädbyte! Föreställningen kallades för Alter Ego. Del ett, Alter, var enligt hans utsago mer tekniskt avancerad. I den här delen så spelade han enbart på synthar och trummaskin. Visst märks det att det är lite tekniskt komplicerat att jinna med att sköta alla apparater själv, men jag längtar till att höra det här på skiva! Väldigt krautinspirerat. Jakob är en väldigt bra sångare och låtskrivare och det hörs. Det mesta andra man har hört av honom har ju varit i folk eller psykpoptradition, men här tar han upp Brian Eno, Harmonia och Clusters nerlagda stafettpinne. Som sagt, lite tekniskt småstrul, men ändå helt godkänt!
Del två, Ego är det mer Jakob, han har sina vanliga kläder och det märks att han är mer van med gitarren på magen. Han bjuder både på lite nytt material och en del väldigt gammalt, men outgivet material. Jag vet att han har påbörjat inspelning av en skiva, vet dock inget mer om när det är tänkt att den skall komma ut, men jag tror att en lagom mix av krautsidan och folksidan kan komma att bli till en väldigt intressant skiva.

Nu måste jag fortsätta med prismärkning och sortering av skivor. Marknad både lördag och söndag.

Lördag är jag på hamnmagasinet och säljer skivor. Mest nytt, kanske lite second hand.

På söndag är det skivmässa på Scharinska, inriktining på punk, hardcore, metal osv. Tänker dock trotsa och ta med post-rock, ambient och annat bra också, men inte "soul/funk/disco backen"

Ses där. /Krister

Loosegoats och Lord Algesten på Scharinska

 Det var med spänd förväntan jag och ganska många andra väntade på att Lord Algesten skulle äntra scenen. Tillslut kom han in, satte sig vid en keyboard och började vrida på lite rattar. Han berättade vad kvällens show hette (tyvärr skrev jag inte upp det, och har glömt det) De första låtarna framför han med hjälp av keyboard och en gammal trummaskin som låter väldigt mycket tyskt 70-tal (Skarpt gillande!)
Vet inte om det bara är trummaskinen eller om det är hela stämningen som blir väldigt krautig. Men låter det så här när han släpper det på skiva så blir det intressant.

 Efter några låtar byter han till gitarr, här är det lite mer americanastuk på låtarna, men inte helt traditionellt. Men väldigt bra, han sjunger bättre än någonsin (och då har han alltid sjungit bra). För er som inte har hört något alls, så finns en av låtarna här.

 Mot slutet tog han upp "Secret Duo" på scenen för att få lite support. Med ytterligare en gitarr och trummor så blev det helt plötsligt indierock av det hela, tänk pavement i mitten av 90-talet. Bra melodier i kombination med rockiga indieriff. Sammanfattningsvis så var det väldigt bra, om än lite spretigt, men det gjorde bara att det inte blev långtråkigt.

 Kvällens huvudakt är Loosegoats, det är typ 12 år sen dom la ner, men har återförenats igen och släppt en ny skiva, men ikväll är det ganska mycket äldre material som framförs (till mångas förtjusning). Jag kan inte min Loosegoats-historia tillräckligt bra för att kunna namnge alla låtar, men jag känner igen många. Dom har ett väldigt bra sväng hela tiden och väldigt snygga lo-fi gitarrslingor.
Det är musik som man blir glad av, men utan att vara glättigt, det finns en melankolisk nerv. Christian Kjellvander sjunger fantastiskt bra och stämsången sitter som den ska.

Däremot är han fortfarande väldigt blyg när det gäller mellansnacken. Mellan de två första låtarna säger han inget, sen blir det ett kort "tack" som senare utvidgas till "tack så mycket" för att alldeles i slutet ha blivit "tack så hemskt mycket", men inget annat, ingenting om att det är kul att vara tillbaks och spela igen efter ett så långt uppehåll, inget fjäskande om att Umeå är bäst, men dom gör det dom skall, spelar väldigt profesionell lo-fi/americana som får de flesta att stampa takten och gå hem med ett stort leende.

Trevligt!

/Krister