Loosegoats och Lord Algesten på Scharinska

 Det var med spänd förväntan jag och ganska många andra väntade på att Lord Algesten skulle äntra scenen. Tillslut kom han in, satte sig vid en keyboard och började vrida på lite rattar. Han berättade vad kvällens show hette (tyvärr skrev jag inte upp det, och har glömt det) De första låtarna framför han med hjälp av keyboard och en gammal trummaskin som låter väldigt mycket tyskt 70-tal (Skarpt gillande!)
Vet inte om det bara är trummaskinen eller om det är hela stämningen som blir väldigt krautig. Men låter det så här när han släpper det på skiva så blir det intressant.

 Efter några låtar byter han till gitarr, här är det lite mer americanastuk på låtarna, men inte helt traditionellt. Men väldigt bra, han sjunger bättre än någonsin (och då har han alltid sjungit bra). För er som inte har hört något alls, så finns en av låtarna här.

 Mot slutet tog han upp "Secret Duo" på scenen för att få lite support. Med ytterligare en gitarr och trummor så blev det helt plötsligt indierock av det hela, tänk pavement i mitten av 90-talet. Bra melodier i kombination med rockiga indieriff. Sammanfattningsvis så var det väldigt bra, om än lite spretigt, men det gjorde bara att det inte blev långtråkigt.

 Kvällens huvudakt är Loosegoats, det är typ 12 år sen dom la ner, men har återförenats igen och släppt en ny skiva, men ikväll är det ganska mycket äldre material som framförs (till mångas förtjusning). Jag kan inte min Loosegoats-historia tillräckligt bra för att kunna namnge alla låtar, men jag känner igen många. Dom har ett väldigt bra sväng hela tiden och väldigt snygga lo-fi gitarrslingor.
Det är musik som man blir glad av, men utan att vara glättigt, det finns en melankolisk nerv. Christian Kjellvander sjunger fantastiskt bra och stämsången sitter som den ska.

Däremot är han fortfarande väldigt blyg när det gäller mellansnacken. Mellan de två första låtarna säger han inget, sen blir det ett kort "tack" som senare utvidgas till "tack så mycket" för att alldeles i slutet ha blivit "tack så hemskt mycket", men inget annat, ingenting om att det är kul att vara tillbaks och spela igen efter ett så långt uppehåll, inget fjäskande om att Umeå är bäst, men dom gör det dom skall, spelar väldigt profesionell lo-fi/americana som får de flesta att stampa takten och gå hem med ett stort leende.

Trevligt!

/Krister