Igår när jag åkte till replokalen så lyssnade jag på p3, vet inte vad det var för program men i alla fall så var det Lisa Miskovsky som skulle spela låtar och berätta om sina musikaliska förebilder. Vet att hon brukar tala gott om hårdrock, men visste inte att hon gillade så hård rock ändå. Först ut var Angel of death med Slayer, så jag var ju tvungen att fortsätta lyssna. Låt nummer två blev Shake the disease av depeche mode. Hon berättade om hur hon som tonåring var hårdrockare men lyssnade i smyg på synth när hon var hemma. Helt plötsligt kände jag att vi hade nåt gemensamt. Det var precis samma för mig. Officiellt var jag hårdrockare, lyssnade på Iron Maiden, Metallica, Accept osv, (men det var inget som märktes på mig, fick inte ha långt hår för mamma och pappa och frågade aldrig ens om en jeansjacka med tygmärken :-) Hursomhelst så hade jag en kompis vars äldre bror lyssnade mycket på synth så det blev en del depeche mode, new order och nåt skumt japanskt som hette Koto (tror i alla fall att de var japaner) Så här nu i vuxen ålder så är det väl rätt skönt. Jag är inte hårdrockare i den bemärkelsen att jag bara lyssnar på "true metal"Jag lyssnar på allt jag tycker är bra, oavsett genre. Men det skall erkännas att det mesta har ändå utgått från hårdrocken. Punk kom jag in på via en del thrashband, industri kom jag in på mest via alla coola intron som deathmetalbanden hade, klassisk musik började man ju lyssna på för att höra vart Yngvie och alla andra gitarrhjältar hade hämtat sin inspiration ifrån. Så man kan väl säga att även om jag inte är hårdrockare så har hårdrocken en stor plats i mitt liv och har påverkat mycket av min musikaliska resa.
/Krister
Soundtrack: Entombed - Inferno
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar