Söndag den 29/4 (dvs idag) är det marknad på hamnmagasinet. Jag kommer att vara där med två backar vinyl och lite cd-skivor. Kommer att fortsätta att rea ut cd-skivorna så kom förbi och fynda!
Skall se om jag får med mig en liten låda med second hand cd´s också.
Ses där!
/Krister
söndag 29 april 2012
lördag 7 april 2012
Sent inlägg om Umeå Open
Jag lovade ju att skriva om lördagen också. Först var det svårt att hitta tid och sen när jag äntligen satte mig ner för att skriva så krånglade det så mycket att jag gav upp. Egentligen har jag väl inte så mycket att säga om lördagen, men en kort sammanfattning kan jag väl ta. Kom dit lite sent, så jag missade både Invasionen och Vaken, blev ganska lagom att gå och sätta sig och se lite Glasvegas. Det var väl helt OK men inget sensationellt. Låten Geraldine kom redan som andra låt. Lite kul med stående trummis, hon fick dessutom en hel massa ovationer från den lokalpatriotiska norrländska publiken. (hon är ju från Boden) Efter ett tag så gick vi för att titta på Vånna Inget, det var rätt bra faktiskt, hade aldrig hört dem, men det behövdes inte. Det var bara att hänga på, trevlig svensk new-wavepunk. Jag var å trött så jag orkade inte mer då, så jag åkte hem. Lördagen var med andra ord ingen storslagen kväll.
Men sammanfattningsvis så får Umeå open godkänt ändå. Flera bra grejer, både större och mindre. Sen verkar det ju vara lite samma trend som i övriga musiksverige, dvs, mindre indie och mer electro. Tyvärr är det oftast den mer lätta och dansanta electron, som jag tycker är rätt ointressant och alldeles för mesig.
En annan grej som Umeå Open skall ha en eloge för är deras medvetna genustänk. Har inte räknat procentuellt, men man behöver bara ta en snabb titt på programmet för att se att man medvetet försöker lyfta fram kvinnliga artister och utan att tumma på kvalitén.
/Krister
Men sammanfattningsvis så får Umeå open godkänt ändå. Flera bra grejer, både större och mindre. Sen verkar det ju vara lite samma trend som i övriga musiksverige, dvs, mindre indie och mer electro. Tyvärr är det oftast den mer lätta och dansanta electron, som jag tycker är rätt ointressant och alldeles för mesig.
En annan grej som Umeå Open skall ha en eloge för är deras medvetna genustänk. Har inte räknat procentuellt, men man behöver bara ta en snabb titt på programmet för att se att man medvetet försöker lyfta fram kvinnliga artister och utan att tumma på kvalitén.
/Krister
Etiketter:
glasvegas,
umeå open,
vånna inget
tisdag 3 april 2012
Mer om Umeå Open, Fredag!
Jag började med att glida runt lite och kolla om det var nåt kul som hände, kolla in merchbordet osv. Men efter ett tag så gick vi och slog oss ner i de sköna stolarna i Idun. Där skulle snart Anna Ternheim gå på. Jag kan väl säga att jag gillar hennes första och hennes senaste skiva, de andra är lite för lättsmälta på nåt sätt. Hade väl inte så skyhöga förväntningar, men när man är trött en fredagkväll så kan det vara rätt skönt att sitta ner, blunda och lyssna. Hade ingen aning om hon skulle spela med band, eller solo. Hon kom in själv och körde två låtar med bara akustisk gitarr, det gör hon ju riktigt bra. Sätter sig sedan vid pianot och kör "shoreline" också bra. Mot slutet av låten händer det något, en äldre man kommer in på scenen och sätter sig i en fåtölj, tänder en lampa, tar ett glas rån ett bord, dricker, lutar sig tillbaka. Det visar sig vara Dave Ferguson, mannen som har producerat skivan och som dessutom sjunger duett med Anna på låten "the longer the waiting, the sweeter the kiss) För mig var det en väldigt positiv överraskning att han var med. Sedan körde dom flera låtar med ganska minimalt med komp, akustisk gitarr och ståbas, ibland två akustiska gitarrer, nån med piano och bas och "leaving on a mayday" kör Anna med enbart en metronom som komp! (tills på slutet av låten när Dave kommer in med basen. Det här var mycket bättre än vad jag hade väntat mig, inte bara småtrevligt utan riktigt bra! En eloge också för det lite annorlunda upplägget på scenen, som var uppbyggd som ett vardagsrum, med fåtöljer, tavlor, lampor, piano och gitarrer uppställda precis som om det skulle vara hemma hos någon.
Efter det, gick vi runt lite, så några låtar med några olika men fastnade inte nånstans förrän vi kom ner i Äpplet där I break Horses skulle börja. Här hade jag höga förväntningar och de infriades! I break horses har en enorm maskinpark av olika analoga synthar (och digitala) och en hel massa pedaler, sånt bådar ju alltid gott! Precis som jag skrev om Thåström så är det kanske inte alltid låtarna i sig som sticker ut och som fastnar, men det är stämningen och soundet. Dom inleder med en låt som säkert passerar 10 minuter och som är rätt långsam och malande, ganska modigt att inleda på det sättet, men de flesta står kvar. Det är så otroligt skönt att bara sjunka in i mattorna av mörka synthbasar, delay, långa reverb och sångerskans röst (också med effekter) ligger som balsam över det hela. Även här gör snyggt ljus att det hela lyfter ännu mer. Inga onödiga mellansnack eller uppehåll utan bara låt efter låt, speltiden ut och jag njuter hela tiden!
Jag vet inte om man behöver placera musik i fack, men var jag tvungen att välja ett fack så skulle jag säga "krautinspirerad shoegaze" (troligtvis inte världens bredaste genre)
Här kan jag nog säga att Umeå Open 2012 peakade för mig!
Gick senare och kollade in Deportees. Dom gjorde ju också en bra spelning, precis som dom brukar göra och det är alltid en fröjd att se och höra Thomas spela trummor, man kan tycka att andra trummisar är bra, men när man ser honom spela så bleknar allt annat. Har faktiskt inte fastnat så mycket för den nya skivan, det är lite för soft och tillrättalagt för mig, men vi fick i alla fall höra lite material från förra skivan också. Innan deportees är färdiga lämnar jag lokalen för att bege mig hemåt, kl 2 en fredagkväll är det få heltidsarbetande småbarnspappor som är jättepigga :-) och dessutom skulle man ju orka gå dit på lördag också.
Läs mer om det!
/Krister
Efter det, gick vi runt lite, så några låtar med några olika men fastnade inte nånstans förrän vi kom ner i Äpplet där I break Horses skulle börja. Här hade jag höga förväntningar och de infriades! I break horses har en enorm maskinpark av olika analoga synthar (och digitala) och en hel massa pedaler, sånt bådar ju alltid gott! Precis som jag skrev om Thåström så är det kanske inte alltid låtarna i sig som sticker ut och som fastnar, men det är stämningen och soundet. Dom inleder med en låt som säkert passerar 10 minuter och som är rätt långsam och malande, ganska modigt att inleda på det sättet, men de flesta står kvar. Det är så otroligt skönt att bara sjunka in i mattorna av mörka synthbasar, delay, långa reverb och sångerskans röst (också med effekter) ligger som balsam över det hela. Även här gör snyggt ljus att det hela lyfter ännu mer. Inga onödiga mellansnack eller uppehåll utan bara låt efter låt, speltiden ut och jag njuter hela tiden!
Jag vet inte om man behöver placera musik i fack, men var jag tvungen att välja ett fack så skulle jag säga "krautinspirerad shoegaze" (troligtvis inte världens bredaste genre)
Här kan jag nog säga att Umeå Open 2012 peakade för mig!
Gick senare och kollade in Deportees. Dom gjorde ju också en bra spelning, precis som dom brukar göra och det är alltid en fröjd att se och höra Thomas spela trummor, man kan tycka att andra trummisar är bra, men när man ser honom spela så bleknar allt annat. Har faktiskt inte fastnat så mycket för den nya skivan, det är lite för soft och tillrättalagt för mig, men vi fick i alla fall höra lite material från förra skivan också. Innan deportees är färdiga lämnar jag lokalen för att bege mig hemåt, kl 2 en fredagkväll är det få heltidsarbetande småbarnspappor som är jättepigga :-) och dessutom skulle man ju orka gå dit på lördag också.
Läs mer om det!
/Krister
Etiketter:
anna ternheim,
dave ferguson,
Deportees,
I break horses,
Recension,
umeå open
måndag 2 april 2012
Thåström på Umeå Open
Jag tror att det är 5:e gången jag ser Thåström och jag har aldrig varit besviken, inte heller den här gången. Han gör allt rätt! Genomtänkt och snygg layout på scenen, och dito ljusshow hjälper till att ta det ytterligare en nivå högre.
För mig finns ingen "Ebba-nostalgi" jag har i stort sett bara lyssnat på Thåström som soloartist (och i Peace love and Pitbulls) Ebba och Imperiet har jag lyssnat igenom lite för att ha koll på bakgrunden, men de var aldrig viktiga för mig.
Den största delen av låtmaterialet är taget från den senaste skivan och det är väldigt intressant att höra live. De malande industriella Neubauten-influerade ljuden kommer fram mycket mer med stora högtalare och hög volym. Flera gånger under kvällen slås jag också av hur otroligt smakfullt Ossler använder sin gitarr. Han är en mästare på att spela så lite så att det verkligen känns som att varje ton behövs. Thåströms låtar bygger kanske egentligen inte så mycket på melodier utan mer på stämningar och det är helt mästerligt hur bandet skapar dessa stämningar. Personligen tycker jag allra bäst om de lite långsamma och tunga låtarna.
Dumt nog skrev jag inte ner låtlistan, men det var i alla fall ganska blandat från hans soloskivor, samt tre Imperietlåtar. Om jag hade fått välja hade han kunnat skippa Rock´n roll är dö och ta en till från sin soloperiod, men många i publiken såg ut att njuta så det var säkert uppskattat. Den enda Imperietlåten som riktigt känns "up to date" är "du ska va president" som har saktats ner och blivit till en blytung dänga. Doomriffet i "ingen neråtsång" är så grymt så vilket doomband som helst skulle sälja sin utrustning för att få låna det.
Den instrumentala låten dom körde innan "främling överallt" är nåt dom gärna kunde hålla på med några minuter till, helt magiskt!
Annat som är precis hur bra som helst under kvällen är "Axel Landqvist park", "Samarkanda" "Dansbandssångaren" och Sönder Boulevard, har säkert glömt några också. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att jag har svårt att komma på någon annan svensk soloartist som kan bjuda på en bättre show och bättre låtmaterial. Thåström har verkligen lyckats "åldras med stil" Han försöker inte göra något som han inte fixar, utan känner verkligen av vad han kan och inte.
Mycket starkt!!!
/Krister
(det kommer mer om Umeå Open, så småningom)
För mig finns ingen "Ebba-nostalgi" jag har i stort sett bara lyssnat på Thåström som soloartist (och i Peace love and Pitbulls) Ebba och Imperiet har jag lyssnat igenom lite för att ha koll på bakgrunden, men de var aldrig viktiga för mig.
Den största delen av låtmaterialet är taget från den senaste skivan och det är väldigt intressant att höra live. De malande industriella Neubauten-influerade ljuden kommer fram mycket mer med stora högtalare och hög volym. Flera gånger under kvällen slås jag också av hur otroligt smakfullt Ossler använder sin gitarr. Han är en mästare på att spela så lite så att det verkligen känns som att varje ton behövs. Thåströms låtar bygger kanske egentligen inte så mycket på melodier utan mer på stämningar och det är helt mästerligt hur bandet skapar dessa stämningar. Personligen tycker jag allra bäst om de lite långsamma och tunga låtarna.
Dumt nog skrev jag inte ner låtlistan, men det var i alla fall ganska blandat från hans soloskivor, samt tre Imperietlåtar. Om jag hade fått välja hade han kunnat skippa Rock´n roll är dö och ta en till från sin soloperiod, men många i publiken såg ut att njuta så det var säkert uppskattat. Den enda Imperietlåten som riktigt känns "up to date" är "du ska va president" som har saktats ner och blivit till en blytung dänga. Doomriffet i "ingen neråtsång" är så grymt så vilket doomband som helst skulle sälja sin utrustning för att få låna det.
Den instrumentala låten dom körde innan "främling överallt" är nåt dom gärna kunde hålla på med några minuter till, helt magiskt!
Annat som är precis hur bra som helst under kvällen är "Axel Landqvist park", "Samarkanda" "Dansbandssångaren" och Sönder Boulevard, har säkert glömt några också. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att jag har svårt att komma på någon annan svensk soloartist som kan bjuda på en bättre show och bättre låtmaterial. Thåström har verkligen lyckats "åldras med stil" Han försöker inte göra något som han inte fixar, utan känner verkligen av vad han kan och inte.
Mycket starkt!!!
/Krister
(det kommer mer om Umeå Open, så småningom)
söndag 1 april 2012
Verkligheten vs bloggandet 1-0
Såg fram emot att sitta framför datorn ikväll och skriva ett långt mastigt inlägg om Umeå Open, alla bra band jag har sett osv, men istället blev det snöskottning! I morse var det asfalt ute på gården, ikväll ca 25-30 cm snö! (förutom på de ställen där blåsten hade gjort metertjocka drivor)
Så den lilla tid man hade över till att skriva gick åt till att skotta istället. Men håll ut, skall försöka klämma in lite Umeå Open innan påsk.
Måste sova, har glömt hur det var.
/Krister
Så den lilla tid man hade över till att skriva gick åt till att skotta istället. Men håll ut, skall försöka klämma in lite Umeå Open innan påsk.
Måste sova, har glömt hur det var.
/Krister
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)