Årets bästa konserter

Jag börjar med den här listan, den är lite enklare än skivlistan, dels för att jag inte har varit på lika många konserter och dessutom har en del stuckit ut mer och fastnat starkare i minnet än vad skivorna har gjort, man har så att säga upplevt dem med hela kroppen.

Här följer 2010 års bästa konserter enligt mig.

1. Einstürzende Neubauten på Cirkus i Stockholm (November)
Den här konserten liknade ingen annan, varken visuellt eller ljudmässigt. Massor av bra musik skapad med udda prylar. Definitivt en av mina livehöjdpunkter.

2 Mono på Umeå Open (Mars)
Det var länge sedan jag blev så glad som när jag läste att Mono skulle spela på Umeå Open, höga förväntningar kan ju verkligen döda en konsert, men Mono uppfyllde alla! Magiskt gitarrmangel!

3. Totalt Jävla Mörker på Umeå Open (Mars)
Bandets sista spelning och dom gjorde verkligen av med all energi som fanns kvar. Totalt sinnessjukt stenhårt tajt döds/grindrens

4. Loney, Dear och Ståhls Trio Umeå Jazzfestival (Oktober)
Loney, Dear har alltd varit bra live men här var det ändå något helt nytt. Tillsaammans med en jazztrio (vibraphone, ståbas och trummor) så fick låtarna nya och ganska experimentella upplägg, riktigt kul var det.

5. Freddie Wadling M.A.D.E. Umeå (Maj)
Jag hade inte lyssnat särskilt mycket på honom innan det här, men tänkte att det kan vara kul att se. Det var riktigt grymt, både fantastiska insatser av hans muisker men framförallt så var han en varm och rolig person och som gjorde alla låtar till sina egna

6. Retribution Gospel Choir Umeå Open (Mars)
Hade aldrig hört dom innan, men jag har hört allt som Alan Sparhawk har gjort med LOW. Det här visade sig vara ungefär som LOW fast lite snabbare, hårdare och med långa instruemntala slut på låtarna. Stoooort leende på läpparna hela tiden!

7. Efterklang Strand i Stockholm (April)
Danskarna gjorde en riktigt bra spelning och trots att det mest var nytt material så var det verkligen värt varenda öre. Den ganska snälla popkänslan från nya skivan hade en hellt annan tyngd live och deras sånginsatser var helt fantastiska.

8. Thåström M.A.D.E. Umeå (Maj)
Han är ju aldrig dålig, det som imponerade mest på mig var att trots att det bara var ca 7 månader sedan jag hade sett honom så körde han en helt ny setlist och ny backdrop och allt.

9. August Burns Red House of Metal (Februari)
Ett av de bättre banden i NWOAHMgenren gästade stan och bjöd på breakdownpartier, melodiösa refrenger och gitarrslingor i överflöd, allt i sjukt tempo och med energi nog för att stänga ner några kärnkraftverk.

10. Moloken på Scharinska (Februari)
Norrland is doomed, kallades det och Kongh och Moloken skulle fördöma oss, men Kongh lyckades inte skrämma någon, däremot så överraskade Moloken och bjöd på en helt makalös spelning, visserligen brukar dom vara bra live, men den här kvällen hade dom en gnista som jag aldrig hade sett.

Mer utförliga recensioner av alla dessa finns att läsa på bloggen.

Bubblare, som var nära att komma med på listan: Carla Bozulich (M.A.D.E. Maj), Anna von Hausswolff (M.A.D.E. Maj), Köld och Smärta (Stallet Juli)

Nästa lista blir kvartalsrapporten samt årsstatistik för last.fm, sedan skall de tio bästa albumen presenteras. Har 24 stycken som jag nu försöker avgöra vilka som är för bra för att ta bort och om det finns några som är så pass ointressanta så att de går plocka bort.

/Krister

Har fått in nya skivor...

... men hinner inte uppdatera nu, spelning imorgon och tänkte ha med mig lite skivor dit, så vill du vara först med att se de nya skivorna, kom till Stallet på I 20 i morgonkväll kl 19.00
Banden som spelar är My left one (reunion), Words Unspoken (mitt thrash/hc band)
Black Sheep Parade (old school hc) och Köld och Smärta (hc från Kiruna)

Snabb sammanställning över skivor, massa MONO i lager igen (på vinyl) Ny red sparowes, nytt med silver mt zion, damien jurado, efterklang mm, lista kommer inom kort på distrosidan.

/Krister

(lyssnar nu på A silver Mt xion - kollaps tradixionales)

Love is a dog from hell...

.. var titeln på en samlingsskiva här i stan på 90-talet, det är även titeln på en riktigt bra låt av Godflesh, om det har nåt samband med varandra vet jag inte, men det kanske finns nån därute som vet? I alla fall har det inget samband med resten av det jag tänker skriva om.

Inte så många dagar kvar till semester, skall bli skönt. Man brukar ju tro att man skall hinna göra massa saker då, sen blir det aldrig så, men jag har några grejer jag vill hinna göra, jag vill se massa musik dvd´s som jag har, men inte har sett, Mono dokumentär, Efterklang performing Parades, Final Exit live 97 och 07, sen har jag ju en önskan om att få lyssna på Flaming Lips "Zaireeka" med fyra separata ljudsystem, men det krävs ju lite roddning för det.
Men Neurosis "Times of grace" samtidigt med Tribes of neurots "grace" brukar jag kunna styra upp här hemma ibland och det är alltid lika härligt.
Missade Mono på P3 live i veckan (från Umeå Open), men det finns på p3 play, på måndag är det Efterklang på p3 live (från spelningen på Strand) så nog finns det saker att göra. Sen är det ju en hel del tråkigt jobb man måste göra när man bor i hus, men får man bara med sig en liten cd-spelare ut så kan man stå ut med det mesta.

Var precis tvungen att se tre minuter av det där bröllopet ändå, visade sig att Jennie Abrahamsson skulle spela en låt, hon är ju trots allt en gammal vän och som jag brukar hålla tummarna att det skall gå bra för, det är hon värd, hon är grymt duktig! Synd bara att den där gymkillen skulle börja hålla tal innan låten var slut, så det blev nedtoning och tvärt kast in i slottet. (och tvärt kast tillbaks till datorn för mig)

Efterklang på Strand

Här kommer den utlovade recensionen, några minuter före midnatt.

Kvällen inleds med att Heather Woods Broderick spelar några låtar. Hon är själv på scenen med en gitarr men hon har även förinspelade bakgrundsljud. Det känns lite nervöst och är lite krångel med tekniken, men låtmaterialet känns ändå helt ok. Hon sjunger bra och har fin klang i gitarren. Mot slutet spelar hon en väldigt annorlunda version av folk-klassikern Goodnight Irene.

Efter en stunds paus och lite roddning på scen är det så dags för efterklang. Har ju tidigare recenserat Magic Chairs (som faktiskt har vuxit sen jag skrev recensionen) men blev positivt överraskad av flera anledningar. Dels så bjöd efterklang på en enormt tight och proffsig show. Bara att lyckas få så många olika instrument och sångare att höras, utan att det blir grötigt, är en bedrift, antar att man får skicka en eloge till ljudteknikern också. Ljudet är helt perfekt, alla instrument hörs klart och tydligt. Trots massor av teknik, datorer, synthar, pedaler mm så funkar allt hela vägen. Bandet, som ikväll består av 7 personer, bara spritter av glädje, främst sångaren Casper och basisten Rasmus. De är enormt tacksamma över publikens ovationer. Låtmaterialet är i stort sett bara från senaste skivan, bara Caravan och Mirador från "parades", men de nya låtarna är riktigt bra och live har de en helt annan tyngd också än på skiva. Det som imponerar mest är dock sånginsatserna, dels solosången, men även alla ställen där det är stämmor, varenda ton sitter som den skall och det är väldigt fantasifulla och läckra arr. Jag, som saknade lite av knastret, synthrytmerna osv på den nya skivan fick i alla fall min dos under kvällen. Många låtar bygger på ganska komplexa rytmer som snyggt vävs ihop och ändå med en slagkraftig popmelodi som gör att man kan sjunga med. Sjöng med var det för övrigt många som gjorde denna kväll och jag är ganska säker på att de flesta som var där gick därifrån med en belåten känsla efter att ha sett en professionellt genomförd spelning.

Vinyljakt och Efterklang

I eftermiddag efter jobbet beger jag mig till Stockholm. Lördagen lär spenderas på så många olika skivbutiker man hinner klämma in och sedan avslutas med konsert med Efterklang på Hornstull Strand. Söndag blir väl lite slappare och kanske nåt museum eller loppis eller nåt.
Kommer att skriva om Efterklangkonsrten så fort jag hinner.

Trevlig helg/Krister

Efterklang - magic chairs

Fick den snygga vinylen för nån dag sen. Mäktigt lyxigt foldout omslag osv bådar gott. Efter några lyssningar känner jag dock en liten besvikelse. Det är något som saknas! Efter ytterligare ett par lyssningar kommer jag fram till att nästan alla små glitch, pip och cut-up grejer är borta och kvar är bara poplåtar med en del intressanta stråk och sångarrangemang. Det är fortfarande bra pop, men inte lika eget som på tripper och parades. Får en känsla av att man har påverkats av framgångarna hos band som t.ex. arcade fire och försöker göra likadant. Men det är troligtvis bara mina egna fantasier. Efter ytterligare någon lyssning så har jag kommit över besvikelsen och kan istället börja koncentrera mig på att lyssna. Trots allt så har efterklang ett ganska säreget yttryck. De närmast körsångsliknande arrangemangen på vissa låtar fungerar utmärkt. Så det lär nog bli så att skivan snurrar några varv till här hemma ändå.
Skall åka ner och se efterklang i Stockholm den 10:e april och hoppas att dom även kör lite gammalt material, men jag är säker på att live kommer det att vara ganska annorlunda mot på skivorna och jag tror att det kommer att vara bra. Mer om det när jag har varit där.