Fick in en hel del kul skivor igår. Här kan du se en lista på skivorna, som vanligt så har jag inte så många av varje så vill du ha nåt, hör av dig snart. Kommer även att lägga ut en del på tradera nu under helgen, men oftast är det billigare att köpa direkt av mig.

/Krister

High on Fire Debaser Slussen

I lördags var jag på Debaser Slussen. Fri entré före 21.00 och vi var där runt 20 och det var nog tur för det var rätt mycket folk. De flesta (inklusive undertecknad) var vl här för att se High on Fire, men det var även två förband, båda från Frankrike. Först ut var Jumpin´Jack, som spelade väldigt traditionell doom/stoner. Välspelat men tråkigt och förutsägbart.


Nästa band var mer intressant, men fick jobba i lite motvind. När folk är på plats för att höra High on Fire´s ösiga motörheadrock och de flesta dessutom har fått sig en och annan öl innanför västen så är inte ett franskt progressivt band det som lockar mest. Lizzard, som dom heter, låter väldigt mycket  som Tool, särskilt om sångaren, ibland är det vackra ganska ambienta gitarrpartier och de flesta låtarna går i udda taktarter. Det är otroligt kompetent och basisten och trummisen är grymt samspelta. Mycket bättre än första bandet, tyckte jag, men det var en hel del som tyckte att, "nu får dom väl sluta så High on Fire kan börja nån gång!"

Så ganska precis på utsatt tid så står dom där på scenen. High on Fire, med legenden Matt Pike på gitarr och sång. Spelglädjen lyser och den numer nyktre Matt Pike ger allt. Från början upplever jag att ljudet är lite grötigt och det är svårt att höra sången, men det blir bättre efter ett tag. Först spelar dom två låtar från nya skivan, men redan som tredje låt bjuder dom på den klassiska hiten 10000 years, från första skivan.

På den låten hör man tydligt att Pike har varit med och skapat historia i Sleep, riktigt tunga doomiga riff. Annars är High on Fire nuförtiden ganska långt ifrån Sleep, det är mer klassisk metal nu, Tänk Motörhead eller Manowar. Jag står stora delar av konserten med ett leende på läpparna, det är kul att höra och kul att se, trummisen öser på för fullt med dubbla baskaggar och Matt levererar det ena riffet efter det andra och hela tiden ser han väldigt nöjd ut, han tackar och verkar allmänt uppsluppen.
Efter runt en timme så avslutar dom med Snakes of the Divine, bättre avslutning kan man knappast få.

 High on Fire

 High on Fire hade gott om T-shirts

I väntan på Tunnelbanan blev det sedan några låtar med Rebell-Robert, enligt en lapp i gitarrfodralet så har han varit på turné (i tunnelbanan) sen 1989, starkt jobbat!

/Krister

Switchblade och Cult of Luna på Debaser.

Här kommer recension från torsdagkväll med Switchblade och Cult of Luna, på Debaser på Medborgarplatsen.

Först ut var Switchblade. Snygg backdropfilm innehållande de flesta doomrelaterade ämnen man kan tänka sig (typ explosioner, kärnkraftverk, elledningar, kråkor, likmaskar mm, allt i svartvitt så klart.)

Man gästas även av två sångare, the cuckoo från Terra Tenebrosa, iförd mask och rock, samt sångaren från Kongh. Den förste är helt majestätisk bara med sin närvaro, sången är rätt black metal influerad, medans Kongh sångaren sjunger mer doomigt, det ökade variationen på låtarna. Materialet var mest från den nya skivan och det var grymt tungt och faktiskt också svängigt. Switchblade har på några skivor varit långt ut i dronemarker, men på den senaste är det mycket mer doomiga riff och statiska rytmer. Att man dessutom kör med orgel ger en enorm tyngd åt det hela.

the Cuckoo

Cult Of Luna 

Efter lite omriggning är det dags för Cult of Luna. Bandet har hyllats i stort sett överallt, både i metaltidningar, poppress och dagstidningar, och det finns fog för det.

Cult of Luna har något eget som gör att dom sticker ut och blir extra intressanta. Dom kan verkligen konsten med dynamik, när det skall vara lite så är det lite, vilket måste vara en enormt svår konst när man är tre gitarrister, två trummisar, en basist och en med diverse synthar, och när det skall vara hårt och massivt så är det det, med råge! Cult of Luna skiljer sig också från andra postmetal/sludgeband i sättet dom gör allt på, det finns en lätthet och ett ljus i deras musik som man kan sakna hos många andra. Dom blandar även in andra element och bjuder på en varierad konsert. Det mesta materialet hämtas från Vertikal, men en av kvällens abslouta höjdpunkter är ändå Ghost trail, fråm Eternal kingdom. Vicarious redemption är ett konkret bevis på det jag tidigare sa om dynamiken. Att lyckas hålla en låt intressant i 18 minuter är en konst, men det fungerar hur bra som helst. Alltfrån det mörka ganska ambienta introt till de totala doomriffandet som får hela publiken att "fällknivsheadbanga" via det dubstepliknande mellanspelet.

När bandet kör den lugna låten Passing through, är det nog fler än jag som tror att det är avslutningen, men det visar sig bara vara en liten andhämtningspaus innan den episka avslutningen med In awe of.

Makalöst crescendomangel mot slutet, som dessutom förhöjs genom ljusshowen som också blir mer och mer intensiv och tillslut nästan outhärdlig.

Min gissning är att de flesta som lämnar lokalen efter konserten är väldigt nöjda, jag inräknad!

Recension av lördagen konsert med High on Fire mm kommer under början av veckan.

/Krister

Ps. Passade även på att köpa en Switchblade t-shirt och lite Switchblade-kaffe. 

Wintergatan åker på turné!

Ett litet tips bara, Wintergatan åker på turne i Maj och dom kommer även norrut! Två spelningar i Umeå, en i Piteå en i Övik! Mer än vad de flesta andra band bjuder på.

Wintergatan är två av medlemmarna från Detektivbyrån som har ett nytt band. Mycket synthar och egenhändigt ihopknåpade instrument, ganska glad pop i samma skola som efterklang, múm m.fl.

För Umeåbornas del så spelar dom dels på Kultur på Campus den 2/5 samt på Scharinska den 4/5. Det blir nog ett Scharinskabesök för mig.

Här kan ni lyssna på en låt och se lite av deras utrustning.

Blir kul!

/Krister

Utbrott!

Jag hade turen att vinna biljetter till Profilteaterns föreställning Utbrott!
Om du har tänkt gå och se den, så läs inte min recension, för det förstör en del av upplevelsen om man vet för mycket!

Så! Ni som har sett, eller inte har tänkt eller har möjlighet kan ju fortsätta att läsa.

Det hela börjar som en ordinär teaterföreställning, kulisser av ett fängelse är uppbyggda, en skådespelare berättar om sin tid i fängelset osv, några minuter in i föreställningen börjar en kvinna i publiken hosta, skådespelarna avbryter och ber henne vänligen att försöka dämpa hostan och om det inte går, prata med dem i foajén om att få återkomma en annan kväll. Teatern fortsätter, det blir strul med ljud och ljus, men fortsätter, kvinnan i publiken börjar hosta igen och reser sig för att lämna lokalen, men längst ner i trappan faller hon och blir liggande på golvet, skådespelarna bryter, springer fram och ser hur hon mår, nån ringer ambulans osv, nu börjar man fundera på vad som ingår i föreställningen och inte. Skådespelarna ber så hemskt mycket om ursäkt och säger sig ha tappat bort sig helt och vill börja om från början. Dom gör så, men hinner ca 1 minut innan tre poliser kommer in genom ytterdörren, dom avbryter och vill prata med någon ansvarig, man hör bara små stycken av vad poliserna säger och det är väldigt luddigt, tillslut får man i alla fall veta att dom har "en situation som dom inte riktigt har kontroll över" och därför måste vi sitta kvar och hålla oss lugna. Nu är en del personer i publiken uppriktigt oroliga (eftersom jag känner en av skådespelarna som agerar polis så förstår jag att det ingår i teatern, men några framför mig undrar mer och mer upprört varför dom inte kan berätta vad det är som händer. Så fortsätter det ett tag och sedan börjar det bli mer tydligt att saker och ting ingår i föreställningen. När den hostande kvinnan rusar in igen och kastar sig över en scenarbetare och biter och klöser honom förstår nog de allra flesta att det ingår, sen byggs den obehagliga stämningen successivt upp. Vi får veta något diffust om en smitta som orsaker aggressivitet och som är ytterst smittsamt, det smittar framförallt genom att de som drabbats bits och klöser. Just efter att vi fått veta det så upptäcker de att en av de smittade personerna (som låg på scenen) plötsligt är försvunnen, vart tog hon vägen? Skådespelarna börjar desperat leta henne, och som på beställning så slocknar både musiken och alla lampor i hela lokalen, på flera olika ställen börjar folk i publiken skrika i panik, DET ÄR NÅGON UNDER LÄKTAREN! Massa, skrik, dunkande, osv, ljuset kommer tillbaks lagom för att vi skall hinna se en man i publiken släpas in under läktaren, han dras helt enkelt ner mellan raderna av stolar och försvinner in. Här är föreställningen på topp, sedan blir det lite segt i mitten, väldigt mycket väntan. Men väldigt nya grepp ändå. Ca halva publiken får ge sig ut på en busstur (i en riktigt buss, dom lämnar lokalen sedan polisen har meddelat att det nu finns en säkrad väg där man kan ta sig ut)

Mot slutet blir det lite väl mycket zombieapokalyps och alla skriker, skjuter, hugger, sprutar teaterblod osv, men man hinner ändå med att få in lite moralfilosofiska frågor, kan det vara rätt att döda någon om den utgör ett hot mot många andra? Kan man döda någon för att rädda någon annan? När upphör man att vara människa och blir ett djur? Osv.

Sammantaget så tycker jag att det var riktigt bra och framförallt så är det kul med lite nytänkande och med publikinteraktion. Det jag personligen förlorade lite på (och som nog är ett utbrett problem i en så pass liten stad) är att jag kände igen flera av skådespelarna (alltså även av de som spelade "vanliga teaterbesökare" Hade man inte gjort det hade det kanske varit svårare att förstå vad som ingick och inte.

Musiken i föreställningen var gjord av Råd Kjetil Senza Testa, oftast var det bara korta stycken innan det avbröts av knaster osv, men det var verkligen bra och aggressiv musik som hjälpte till att bygga upp den obehagliga stämningen.

/Krister

MBV i lurarna!

Håller på att försöka bilda mig en tillräckligt konkret bild av nya My Bloody Valentine för att kunna skriva en recension. Det är ju väldigt stort bara att det äntligen har kommit nytt material från dessa shoegazemästare.

Recension kommer snart.

För övrigt så borde jag redan ha skrivit om den fantastiska nyheten som stod att läsa i VK förra veckan, nämligen att Thurston Moore är bokad till U & U festivalen som skall hållas i Umeå under 2014.

Mer info kommer om det också.

På tisdag skall jag på skräckteater med musik av Råd Kjetil Senza Testa, skall bli väldigt intressant.

Berättar väl lite om det också.

Hörs/Krister

Cult of Luna - Vertikal

Efter en lång väntan så är äntligen Cult of lunas nya skiva ute. Även den här gången handlar det om ett konceptalbum. Baserat på Fritz Langs film Metropolis så skapar bandet ett storslaget dystopiskt soundtrack. Jag har själv inte sett filmen (får väl åtgärda det) men det känns inte som att det spelar någon roll. Man kan få ut väldigt mycket av att lyssna ändå. Man behöver inte lyssna länge för att känna igen deras sound, den enorma tyngden men som ändå har ett skimmer och en glans som inte kan jämföras med så mycket annat. Den största skillnaden på Vertikal är att syntharna har fått ta betydligt större plats, nu skapar dom inte bara effekt under intron mm utan finns med som centrala delar på flera ställen, både i melodier och i riff. På en konceptskiva som bygger på en dystopisk film så känns det som ett ganska självklart grepp, men det görs hela tiden med rätt avvägning, det blir inte synth av det hela utan man behåller sludge/post-rock-känslan, men gör det bara lite mer intressant. "Hitlåten" på skivan är nog I: the weapon, men det finns mycket mer att hämta. I den nästan 19 minuter långa Vicarious Redemtion visar Cult of Luna att dom är helt mästerliga på att bygga upp stämningar och även under lång tid, kombinationen av de vackra melankoliska partierna, de olycksbådande bakgrunderna och sedan de svintunga sludgepartierna är en rätt oslagbar kombination. En annan av CoL riktigt starka sidor är att dom kan göra softa vackra partier utan att det känns för glättigt, det finns gott om post-rockband som kan göra bra gitarrmangel men så fort dom försöker spela lite softare så blir det muzak av det hela, men den fällan undviker dom skickligt. Personligen är jag inte nån sån som brukar lyssna specifikt på hur trummisen spelar, men när det handlar om Thomas Hedlund så är det ett måste, det märks att det händer grejer som man inte är van att höra, särskilt inte i den här genren. Det är snygga och intressanta trumrytmer som man inte kan få nog av. Vertikal är inte någon skiva som man kan utantill efter två lyssningar utan det dyker upp nya saker vid varje lyssningstillfälle, det bäddar för att det skall bli en skiva som håller i längden. Är grymt peppad på att se dom live nu och känna tyngden i hela kroppen, jag antar att dom också kommer att ha snyggt ljus och en del annat som höjer liveshowen ytterligare ett snäpp. Dom är ute på turne nu, så spelar dom nånstans i närheten, gå och se dom.

Skivan släpps på fredag, vinyl, cd och antagligen som download också.

Vet inte än om jag får in den till distrot. Kollar upp det.
/Krister