En amatörbloggares prioriteringshierarki, i korthet.

Det händer ibland att folk mailar och skriver typ, trevlig blogg, lyssna på våra låtar och så en länk till nån soundcloud, myspace eller liknande. Trevligt, naturligtvis, men chansen att man verkligen lyssnar är rätt liten, det skulle vara om man av nån anledning inte hade nåt annat intressant att lyssna på för tillfället (och det är inte ofta). Nån gång har det även hänt att jag har fått en cd-r i posten, eller en riktig cd, då hamnar det lite högre upp i priolistan, då kan man i alla fall lägga det fysiska objektet i högen för "skivor som jag skall lyssna på snart". Det har inte hänt än, men den dan jag får en vinyl från nåt band som vill att jag skall recensera, så lovar jag att det kommer att komma upp en recension inom en vecka. Cd-skivor med speciella omslag, kasetter, allt i fysiska format ligger betydligt bättre till för att uppmärksammas, så är det bara. (förutom att mitt kasettdäck är trasigt just nu, men jag skall skaffa ett annat) Vill jag då att folk skall sluta skicka grejer? Nej naturligtvis inte, skicka gärna, men ni har större chans att hamna på bloggen om det är i någon form av fysiskt format. Störst chans om det är vinyl! Det låter hårt, men sån är min verklighet!

En av högarna med "skivor som skall lyssnas på snart" (finns även en banankartong, samt en dryg back med vinyler, så ni förstår att mail med länkar inte har så stor chans) OBS! Det mesta har jag inte fått skickat, utan köpt själv, men tyvärr finns det ju inte extra tid för att lyssna på det som är bloggrelaterat.

Påminner också att ni som har instagram kan fälja mig där, och min "record of the day" grej. Varje dag tipsar jag om en skiva från min privata samling. Skriver inte så mycket, bara en bild och lite genrer i taggarna kanske, men svara gärna på frågor. På IG heter jag krimor99

/Krister

'Allelujah!

Jag törs andas ut! Den nya Godspeed you! black emperor-skivan är bra. Det känns så fantastiskt skönt. Det hade varit jobbigt om man bara hade känt att det här var inget för mig. Troligtvis kommer det inte att bli samma sak ändå som mede lift your skinny fists... När jag hörde den hade jag aldrig hört något liknande tidigare och jag var helt såld. Nu har det gått 12 år sen den släpptes (och 11 år sen jag såg Godspeed live) och mycket musik som har följt i deras fotspår har passerat mina öron. Den nya skivan påminner nog en hel del om det dom har gjort tidigare, men det känns ändå inte som att dom bara trött har dragit igenom lite gammalt material för att få till en ny skiva. Det episka, filmiska finns där, det monotona, de fantastiska crescendona, allt finns där. Skivan består av fyra låta, två på ca 20 minuter styck och två på ca 6 minuter. Det känns som att krutet har lagts på 20-minuterslåtarna och de kortare passagerna är mer just som passager. Första låten "Mladic" börjar med lite röstsamplingar, ljud mm, för att sedan sakta byggas upp till ett monotont fuzzdränkt rockmonster. Mellanösterninfluerade riff förekommer också, vilket enbart är en fördel. Den andra långa låten "We drift like worried fire" är en monoton rocklåt i udda taktart (i alla fall första halvan) Älskar när man törs hänga kvar länge vid samma riff och bara förändra det med dynamikens hjälp. Nu väntar jag bara på att vinylen skall dyka upp så man får lyssna på riktigt och titta på layouten, allt constellation släpper brukar ju vara fint.

/Krister

Soundtrack till det här inlägget: Godspeed you! black emperor - 'Allelujah, don´t bend, Ascend!

I morgon släpps den, en av årets mest efterlängtade plattor. Godspeed You Black Emperor! - 
'Allelujah! Don´t bend! Ascend! Det är nästan så att jag inte törs lyssna. Har kanske för stora förväntningar. Lyssnade på lift your skinny fists... nu i kväll och inget kan väl komma upp i den klassen? Vinyler och nån cd är beställda till distrot, vet dock inte när jag får dom, men är lovad mp3filer imorgon (i väntan på vinyler) så jag återkommer väl med hur det låter.

Passar på att njuta av Monos nya "for my parents" några dagar till.

/Krister

Soundtrack till det här inlägget: The Warlocks - Phoenix

Loosegoats och Lord Algesten på Scharinska

 Det var med spänd förväntan jag och ganska många andra väntade på att Lord Algesten skulle äntra scenen. Tillslut kom han in, satte sig vid en keyboard och började vrida på lite rattar. Han berättade vad kvällens show hette (tyvärr skrev jag inte upp det, och har glömt det) De första låtarna framför han med hjälp av keyboard och en gammal trummaskin som låter väldigt mycket tyskt 70-tal (Skarpt gillande!)
Vet inte om det bara är trummaskinen eller om det är hela stämningen som blir väldigt krautig. Men låter det så här när han släpper det på skiva så blir det intressant.

 Efter några låtar byter han till gitarr, här är det lite mer americanastuk på låtarna, men inte helt traditionellt. Men väldigt bra, han sjunger bättre än någonsin (och då har han alltid sjungit bra). För er som inte har hört något alls, så finns en av låtarna här.

 Mot slutet tog han upp "Secret Duo" på scenen för att få lite support. Med ytterligare en gitarr och trummor så blev det helt plötsligt indierock av det hela, tänk pavement i mitten av 90-talet. Bra melodier i kombination med rockiga indieriff. Sammanfattningsvis så var det väldigt bra, om än lite spretigt, men det gjorde bara att det inte blev långtråkigt.

 Kvällens huvudakt är Loosegoats, det är typ 12 år sen dom la ner, men har återförenats igen och släppt en ny skiva, men ikväll är det ganska mycket äldre material som framförs (till mångas förtjusning). Jag kan inte min Loosegoats-historia tillräckligt bra för att kunna namnge alla låtar, men jag känner igen många. Dom har ett väldigt bra sväng hela tiden och väldigt snygga lo-fi gitarrslingor.
Det är musik som man blir glad av, men utan att vara glättigt, det finns en melankolisk nerv. Christian Kjellvander sjunger fantastiskt bra och stämsången sitter som den ska.

Däremot är han fortfarande väldigt blyg när det gäller mellansnacken. Mellan de två första låtarna säger han inget, sen blir det ett kort "tack" som senare utvidgas till "tack så mycket" för att alldeles i slutet ha blivit "tack så hemskt mycket", men inget annat, ingenting om att det är kul att vara tillbaks och spela igen efter ett så långt uppehåll, inget fjäskande om att Umeå är bäst, men dom gör det dom skall, spelar väldigt profesionell lo-fi/americana som får de flesta att stampa takten och gå hem med ett stort leende.

Trevligt!

/Krister

En magisk kväll med Anna Von Hausswolff

Till att börja med vill jag bara tala om för alla Umebor som inte var här att vad ni än gjorde så var det fel val! Salongen på Saga var knappt halv, men vi som var här fick uppleva något helt magiskt. Anna Von Hausswolff med band tar oss med på en lika vacker som kraftfull resa. Konserten baseras till stora delar på hennes nya album "Ceremony" Flera av låtarna byggs upp av ganska långa mörka ljudlandskap med kyrkorgel i botten, sedan fylls det på med e-bowgitarrer, rundgångar och en trummis som gör mycket mer än bara håller takten, han är delaktig i ljudskapndet i allra högsta grad. Jag njuter varenda minut, det känns så skönt med artister som vågar ta ut svängarna lite och experimentera även live, inte bara väljer den lättaste vägen. Kontrasten mellan Annas sång och de tunga närmast droneiga instrumentala partierna gör att det aldrig blir långtråkigt.

Jag sitter och försöker komma på vad man kan jämföra med för något, men det är svårt, men jag försöker, tänk er att Earth (runt phase 3) skulle ha Stephen R. Smith på gästgitarr, spela lite tung 70-talsprogg och med sång av Kate Bush (som jag har läst att Anna inte vill bli jämförd med, men jag tror inte det finns nån annan sångerska som man kan jämföra med). Vi bjuds även på några lugnare låtar, där Anna spelar akustisk gitarr.

Mot slutet så spelar hon "Sova" en av mina favoritlåtar från nya skivan och det är så otroligt vackert, alltihop, musiken, ljuset, backdropfilmen med månen som dränks i rök och rött ljus, det känns som att sova och drömma nåt trevligt!

Måste ge hela bandet en eloge för deras förmåga att bygga upp dessa fantastiska ljudlandskap och det är verkligen dynamiskt, från drömska ambienta gitarrpartier till regelrätta post-rock-crescendon.

Efter konserten så köpte jag Ceremony på vinyl och fick den också signerad av hela bandet. Kul för en vinylnörd som jag. Anna visar hur fint omslaget är på insidan!


Här kan ni se resterande turnedatum, missa inte!

/Krister

Soundtrack till det här inlägget: Godflesh - Slateman

Lord Algesten spelar in!

Jakob Nyström spelar in sin debut, nu under namnet Lord Algesten. En av sveriges bättre sångare om ni frågar mig. Har tidigare hörts bl.a i Isolation Years, Two White horses och Säkert! (för att inte tala om Oddments, Thy sorrowed sky, d´mark tree och Krev, men det är läääänge sen)

Här kan du lyssna på en låt. Vill du höra mer får du gå till Scharinska på lördag, då spelar Lord Algesten som support till Loosegoats.

Mycket annat kul också som händer nu. På fredag spelar Anna Von Hausswolff på Sagateatern, och imorgon och fredag så vet väl alla skivnördar vad som gäller? Vi ses på Mariehem.


/Krister

Soundtrack till det här inlägget: "Sunburned hand of the man - Fire escape"

Nyheter i distrot!

Fick hem ett stort paket med vinyl i fredags, började lägga in och uppdatera och kom då på att jag hade inte lagt in det förra paketet heller, så nu finns det massor av nyheter på vinyl. Har dock inte så många av varje så är det nåt du vill vara säker på att få tag i, hör av dig så fort som möjligt.

Här kan du se skivorna.

/Krister

Refused slutar, där det började. I Umeå!

Den 15:e december gör Refused sin sista spelning (ja, man vet ju aldrig) på hemmaplan i Umeå. Som jag förstår det så spelar dom i Gammliahallen (Exel Arena, har aldrig hört det namnet). Förband Randy och Two White Horses och Råd Kjetil Senza Testa. Biljetter släpps 25:e oktober. Vet inget om biljettpriset. (men på övriga ställen verkar det ligga runt 250-300 kr


Sista turnen innefattar även Oslo, Malmö, Göteborg och Stockholm.

See you in the pit! Som bandet själv uttrycker det!

/Krister