Abandon - the dead end

Den här dubbelcd´n innehåller så kompakt mörker så det är svårt att föreställa sig. Det här bandet får Neurosis att framstå som skämtande muntergökar. 105 minuter med vackert malande mörker. Jag vet inte riktigt hur det går till att skapa ett så domedagsljudande sound, men mycket orgel, (tramporgel?) nerstämda instrument och en sångare som verkligen låter helt desperat. Sångaren dog tydligen av en överdos i december 2008 och den här skivan släpptes efter hans död, som en hyllning till honom. Den här skivan är nog inget som vem som helst pallar att ta sig igenom, låtar på uppemot 18 minuter och långa malande doomriff med blytunga nattsvarta orgelmattor, men för oss som gillar sjukt mörk och skruvad musik så är det här en riktig pärla. Jag har två ex till salu om nån är sugen. 160 kr kostar dom (dubbel-cd)

/Krister (som precis har lättat upp musiken lite och lyssnar på Monster Magnet)

Lördagkväll och minimalism på TV

Tidigare ikväll så visades en konsert/dokumentär om ett gäng som spelade musik av Steve Reich. Mycket sevärt. Dom framförde Sextet, samt nåt senare vokalverk som jag inte hade hört. Har dock lite svårt för grejerna med sång, föredrar alla gånger de instrumentala verken. Här på SvT´s hemsida kan du se hela programmet.
Tackar Signe för tipset, jag håller ju aldrig koll på vad som händer på TV´n, så det här hade jag garanterat missat.
Här skrev jag om Steve Reich och tipsade om en del av hans bästa verk, för den som vill ha lite mer minimalism. Han spelade ju i Stockholm i onsdags och jag önskar att jag hade varit där, men man får inte allt.

Är hemma och njuter av att ingen i familjen kräks för tillfället, hoppas det håller i sig ett tag.
Har gott sällskap av "the tallest man on earth" (eller i alla fall en av hans inspelningar)

/Krister

Ghost gillar Asterix

Svenska überhypade rockbandet Ghost sägs ju vara framtiden, dåtiden och det coolaste överhuvudtaget. Vet inte, jag är inte så jätteimpad. Visst musiken är väl inte dålig, men tyvärr ganska mesig, vill jag lyssna på sån typ av rock så lyssnar jag mycket hellre på Blue Öyster Cult.
Men i dag har Ghost förgyllt min dag. Undrar bara om det är medvetet eller ej?

För några år sen fanns ett radioprogram på P3 där dom hade ett inslag som kallades "musikpolisen" Dagens mest solklara fall måste vara det här.

Refrängen efter 0.42 och sen lyssnar ni på Ghost - Satan Prayer , lyssna på refrängen. Snacka om ett solklart fall för musikpolisen. Så frågan är hur ockulta Ghost är? Gillar Asterix verkar dom göra i alla fall.
Måste bara för sakens skull säga att jag INTE har fått den här nyhten från IJCHE, såg först nu att han också hade skrivit om det.

Soundtrack: Pyramids with Nadja

/Krister

December i Januari?

Jag tror att jag har hittat årets första riktigt bra skiva. The Decemberists - The King is dead. Lyssnade ganska mycket på dom för några år sen, men har tappat dem efter vägen. Ser på spotify att det verkar finnas två skivor till som jag har missat helt, men den här som är släppt nu i januari tilltalar mig verkligen. Med influenser av alt.country och rätt mycket folkvibbar så har dom gjort ett riktgit starkt album. Ibland låter det ganska mycket Fairport Convention fast för 2000-talet,(lyssna på Rox in the box) jag hinner även tänka på R.E.M. (Calamity song), men mest av allt tänker jag på att jag tycker att det är bra hela tiden. De småsorgliga och vackra låtarna ligger rätt hela tiden. Inga onaturliga krussiduller och teatraliska utflykter, utan bara vacker musik som talar direkt till hjärtat!

/Krister

Suck....!! Det ser mörkt ut!

Jag väntar förgäves på att Umeå Open skall släppa nån fler artist som jag är intresserad av. Men det verkar vara svensk mainstreampop som är årets melodi. Det kanske är bra för besöksantalet, men inte för mig. House of metal har jag redan bestämt att jag hoppar över i år.
(betalar inte 666 kr för att se Ghost, (inte 370 heller, som en kväll kostar)

Mitt hopp står nu till M.A.D.E., men dom har inte börjat släppa nåt från programmet än, men det ligger ju tidsmässigt inte så långt ifrån när Swans och Blackshaw är i Stockholm så man får väl hoppas att nån av dom har vägarna förbi.

Får väl försöka ta mig ner till Stockholm nån gång också, men det kostar ju tyvärr både tid och pengar. Såg att Shrinebuilder spelar på Strand den 13:e april, men en onsdag? Earth kommer också igen, men typ på skärtorsdag (eller om det var da före) så det blir nog inte då. Tidigare nämnda Swans och James Blackshaw (udda, men intressant kombination) spelar tillsammans i början av maj och det tror jag var på en söndag, men jag får väl hålla koll och hoppas på nåt kul.

Nån gång i livet måste jag bara åka på Roadburn i Holland, snacka om en festival som har mycket, de senaste åren har listan över band som spelar varit ganska precis samma som min lyssningslista på last.fm och som högen med senast inköpta vinyler.

Soundtrack: Immanu el - they´ll come, they´ll come

Musiken, räddaren i nöden! Part 3

Min bil gick sönder i fredags och det krånglar ju till det en del när man bor utanför stan och bussarna inte går särskilt ofta. Men med en någorlunda positiv grundinställning till livet så tänkte jag genast att "då får jag ju lyssna på massa skivor som jag har lagt in i mp3 spelaren"

Nu visade det sig att det gick snabbare att fixa bilen än vad dom hade sagt först, så jag får hämta den imorgon. Naturligtvis skönt, men kände ändå en liten lätt besvikelse över att jag bara hann lyssna på tre skivor. (James Blackshaw - All is Falling, Pelican - Australasia och Behemoth "the Apostasy") Det är ju rätt skönt att åka buss, man behöver inte anstränga sig för att hålla ögonen på vägen hela tiden och man kan till och med blunda ett tag. Synd bara att de flesta dagarna så skulle mina dagar bli minst en och en halv timme längre om jag tog bussen.

På tal om bussar så har jag aldrig lyckats åka med reggae busschauffören, han kör väl bara stadstrafik gissar jag, och de chaufförer jag har upplevt har i alla fall inte haft nån personlig musikalisk framtoning. Men det är väl lika tur det, skulle bara vara jobbigt om man inte fick bestämma själv vad man skulle lyssna på.

Tack och godnatt!

/Krister

Min bil gick sönder igår och jag var tvungen att åka buss hem från jobbet. I alla fall, inget ont som inte för nåt gott med sig. På bussen träffade jag Anton Sebbfolk, vars utställning på Schmäck jag har tipsat om i ett tidigare inlägg.
Det visade sig att han har en blogg där han lägger upp många av sina fina affischer. (bilden är lånad därifrån) Kolla in och njut! Skall visa dom för sonen imorgon, igår kollade vi på en massa pusheadbilder.

Idag åkte jag in till stan för att få hjälp att fixa bilen till en verkstad och medan jag väntade på bussen hem igen så hann jag med både att besöka Schmäck och ett antal vinylbutiker. (dock utan att köpa något, vilket inte hör till vanligheterna) På vägen hem lyssnade jag på Farflung - The Raven that ate the moon. När man sitter just bakom "dragspelet" i en gnisslande buss så blir det extra många dimensioner i deras urflippade spacerock, flera gånger var jag tvungen att lätta på lurarna för att avgöra om det var en spacig analogsynth eller bussen som lät. Påminde mig om när jag lyssnade på Lull på färjan över till gotland, jag somnade och när jag vaknade trodde jag fortfarande att skivan gick och tänkte, det här måste vara den längsta skivan jag har, men så var det naturligtvis inte, det var bara motorbullret från färjan som lät ungefär likadant. Antar att det inte är sånt som händer mainstreamfolket så ofta :-)

/Krister