Säger grattis till Syket och Deportees för deras framgångar i P3 guld!
Syket årets pop och Deportees årets grupp.
Inte illa! Umeå visar framfötterna igen!
Såg även att Graveyard tog hem årets rock/metal. Inga umebor där såvitt jag vet, men bra rock ändå. Grattis även till dom.
/Krister
söndag 22 januari 2012
fredag 20 januari 2012
Är jag månne en sanndrömmare?
I det här inlägget kunde ni läsa om när jag drömde att jag sprang på Blixa Bargeld här i stan,(Umeå) vi gick runt och shoppade vinyl Inte så illa! Det var för inte fullt ett år sen jag hade den drömmen. Här kan man idag läsa att Blixa kommer till Umeå! Smått fantastiska nyheter. Nu är det bara att hålla tummarna för att det inte dyker upp nåt jobbrelaterat kvällsarbete den kvällen. Men torsdag den 10/5 skall han vara här. Får väl hålla mig ute på stan då så kanske drömmen blir sann. Enligt vissa källor så är Blixa solo inte alls lika fantastiskt som att se hela Einstürzende Neubauten, men är det bara en tiondel så bra så är det ju ändå bland det mest intressanta som har besökt Umeå på länge.
Tack MADE!!
/Krister
Tack MADE!!
/Krister
torsdag 12 januari 2012
Varför gör dom såhär?
Earth alltså? Ett av världens bästa band, släpper snart en ny skiva, ger sig ut på ny turné. Inget av det är väl konstigt eller särskilt irriterande, men varför måste dom alltid komma till Sverige när det är påsk? Tredje året i rad dom är i Stockholm precis i anslutning till påsk. När man har barn som är lediga och släkt som skall hälsas på osv, passar det helt enkelt inte så bra. En vanlig helg i mars skulle vara mycket bättre. Den här påsken passar det dessutom sämre än någonsin eftersom min mor fyller jämnt. Men alla er som kan unna er en vistelse i huvudstaden under påskhelgen skall ju inte missa det här. Skärtorsdag spelar Earth, Mount Eerie och ett band till som jag inte känner till och på långfredagen spelar OM. Helt sjukt! Earth, Mount Eerie och OM på samma helg och man kan inte åka dit. Inte är det dyrt heller, typ 250 spänn för tvådagarsbiljett på Strand.
Ni som går dit, hälsa Dylan att nästa gång dom kommer hit så kan dom välja nån annan helg än påsk.
/Krister
Ni som går dit, hälsa Dylan att nästa gång dom kommer hit så kan dom välja nån annan helg än påsk.
/Krister
tisdag 10 januari 2012
Refused på Way out west!!!!!
Det här trodde man ju inte, men Refused är klara för Way out west, samt två spelningar i U.S.A.
Skulle ju onekligen vara kul att se dom igen. Verkar också som att det kan bli fler spelningar, men vet inte riktigt vart.
Här kan du läsa mer om deras resonemang och orsaker till att man tillslut har gått med på att spela.
/Krister
måndag 9 januari 2012
Mycket bra musik på TV nuförtiden.
Dokumentär om Bob Hund för ett tag sen, dokumentär om Janis Joplin, serie om hårdrockens historia, dokumentär om U2 vid tiden för Achtung baby, Thåström live från Way Out West. På två veckor har jag sett mer på TV än jag gjorde under hela förra året. (visserligen var ju Bob hund förra året, men fram till dess)
Tror allt finns kvar på svt play i fall nån har missat det.
Här ser man ju det fantastiska med public service, man behöver ju inte fundera ihjäl sig på hur det skulle se ut om reklamfinansierade kanaler fick ta över allt. Då skulle det vara idol och liknande överallt. (för att dom på nåt sätt har fått för sig att det är det folk vill ha, men det är i så fall enbart för att folk inte vet bättre, man kanske måste erbjuda dom nåt annat)
Fantastiskt kul att se Thåström och även lite inklippta intervjussnuttar, det är man ju inte bortskämd med från den mannen. Han skall förresten spela på Umeå Open i år, jag har köpt biljett. Tror att det blir 5:e gången jag ser honom, och hittills har det alltid varit bra, så jag tror på det även den här gången. Hoppas nu bra att Umeå Open lyckas klämma in lite mer trevliga saker så man får valuta för pengarna. Förra året velade jag ju så länge så att jag fick bara biljett till en dag, så nu slog jag till och köpte tredagars, innan jag ens vet vad dom bokar, men Thåström, Deportees och Anna Ternheim vet jag i alla fall, och kan väl tänka mig att se alla dessa. Men jag hoppas naturligtvis på nåt i klass med när Mono var där.
/Krister
Tror allt finns kvar på svt play i fall nån har missat det.
Här ser man ju det fantastiska med public service, man behöver ju inte fundera ihjäl sig på hur det skulle se ut om reklamfinansierade kanaler fick ta över allt. Då skulle det vara idol och liknande överallt. (för att dom på nåt sätt har fått för sig att det är det folk vill ha, men det är i så fall enbart för att folk inte vet bättre, man kanske måste erbjuda dom nåt annat)
Fantastiskt kul att se Thåström och även lite inklippta intervjussnuttar, det är man ju inte bortskämd med från den mannen. Han skall förresten spela på Umeå Open i år, jag har köpt biljett. Tror att det blir 5:e gången jag ser honom, och hittills har det alltid varit bra, så jag tror på det även den här gången. Hoppas nu bra att Umeå Open lyckas klämma in lite mer trevliga saker så man får valuta för pengarna. Förra året velade jag ju så länge så att jag fick bara biljett till en dag, så nu slog jag till och köpte tredagars, innan jag ens vet vad dom bokar, men Thåström, Deportees och Anna Ternheim vet jag i alla fall, och kan väl tänka mig att se alla dessa. Men jag hoppas naturligtvis på nåt i klass med när Mono var där.
/Krister
tisdag 3 januari 2012
Rejäl dokumentärserie om hårdrockens historia
För ovanlighets skull är jag tvungen att tipsa om TV-program igen. Ser väldigt sällan på TV, men igår såg jag en dokumentär om Janis Joplin och där nånstans lyckades jag se reklam för en dokumentärserie med start i kväll 22.40, 11 avsnitt om hårdrocken, från Cream osv innan hårdrocken fram till nutida grenar av hårdrocken.
/Krister
/Krister
måndag 2 januari 2012
Analys av årets lista (fjolårets alltså)
Vid en snabb titt upptäckte jag följande saker:
1.Nästan bara manliga artister. Björk är enda kvinnliga, samt Low som frontas av en man och en kvinna. Vet inte vad jag skall skylla på, det finns gott om kvinnor som gör bra musik, vet bara inte om jag har lyckats missa dem i år eller om de inte har släppt nåt just det här året.
2. Nästan bara tidigare etablerade artister. Tre debutskivor fanns det visserligen, Syket, A Heavy Feather och First love, last rites, men ingen av de som ligger bakom dessa skivor är ju nybörjare.
Kan tyda på flera olika saker, som t.ex. att jag inte längre har lika bra koll på underjorden utan har bättre koll på vad andra medelålders män sysslar med, eller att det är svårt för oetablerade band att få genomslag och komma ut, vilket som är mest troligt får ni avgöra själva.
3. Ovanligt många svenska band. 9 band av 20 (och 5 av dessa med Umeåanknytning)
Tyder på att det fortfarande görs mängder av bra musik i Umeå, sen är det väl lite lättare att hålla koll i den stad man själv bor i, men törs lova att än vilken annan svensk stad jag hade bott i så hade inte lokalbandsfrekvensen på en sån här lista varit så hög.
För att ändra på det här till nästa års lista så kommer här en uppmaning till alla kvinnor och alla små skivbolag som gör bra musik. Skicka recensionsex till mig så jag vet att ni finns :-) Har t.ex. läst nu under arbetet med listan att Immanu El och Scraps of tape har nya skivor ute, hade ingen aning om det. Inte för att Earth och Mogwai har skickat skivor till mig, men det har man ju liksom läst ändå.
/Krister
Soundtrack Bosque Brown - Baby (försöker kompensera bristen av kvinnor på listan genom att lyssna på kvinnor som släppt bra musik andra år än det här)
1.Nästan bara manliga artister. Björk är enda kvinnliga, samt Low som frontas av en man och en kvinna. Vet inte vad jag skall skylla på, det finns gott om kvinnor som gör bra musik, vet bara inte om jag har lyckats missa dem i år eller om de inte har släppt nåt just det här året.
2. Nästan bara tidigare etablerade artister. Tre debutskivor fanns det visserligen, Syket, A Heavy Feather och First love, last rites, men ingen av de som ligger bakom dessa skivor är ju nybörjare.
Kan tyda på flera olika saker, som t.ex. att jag inte längre har lika bra koll på underjorden utan har bättre koll på vad andra medelålders män sysslar med, eller att det är svårt för oetablerade band att få genomslag och komma ut, vilket som är mest troligt får ni avgöra själva.
3. Ovanligt många svenska band. 9 band av 20 (och 5 av dessa med Umeåanknytning)
Tyder på att det fortfarande görs mängder av bra musik i Umeå, sen är det väl lite lättare att hålla koll i den stad man själv bor i, men törs lova att än vilken annan svensk stad jag hade bott i så hade inte lokalbandsfrekvensen på en sån här lista varit så hög.
För att ändra på det här till nästa års lista så kommer här en uppmaning till alla kvinnor och alla små skivbolag som gör bra musik. Skicka recensionsex till mig så jag vet att ni finns :-) Har t.ex. läst nu under arbetet med listan att Immanu El och Scraps of tape har nya skivor ute, hade ingen aning om det. Inte för att Earth och Mogwai har skickat skivor till mig, men det har man ju liksom läst ändå.
/Krister
Soundtrack Bosque Brown - Baby (försöker kompensera bristen av kvinnor på listan genom att lyssna på kvinnor som släppt bra musik andra år än det här)
söndag 1 januari 2012
Årets bästa skivor 2011 Plats 1-5
Plats 1: Moloken - Rural
Årets bästa skiva, och jag tror inte enbart att det beror på att den kom sent, så att den fortfarande känns ny. Molokens förra skiva var bra, men den här är flera snäpp bättre på alla nivåer, ljudet är bättre, låtarna är starkare och framförandet är otroligt slipat. Det är otroligt komplicerade riff och disharmoniska gitarrslingor och basen fungerar inte bara som komp utan levererar även den riktigt meckiga riff. Om världen vore rättvis så skulle låten Ulv vinna en grammy för bästa låt. Men det är sällan som 16 minuter långa låtar med vackra dystopiska slingor uppblandat med black-metalrens vinner sådana titlar. Riktigt skönt att höra Moloken spela fort också, vi visste ju redan att dom kunde mangla på långsamt, men trots allt så blir det än mer spännande när man kan blanda in lite snabbare partier. Sörjer fortfarande att jag missade releasepartyt, men hoppas på att få se en spelning igen snart. Hoppas även att nåt bolag tar itu med att ge ut vinyl! Har tyvärr själv inte ekonomi för ett sådant projekt just nu, men den här skivan är för bra för att bara få finnas på cd.
Årets bästa skiva, och jag tror inte enbart att det beror på att den kom sent, så att den fortfarande känns ny. Molokens förra skiva var bra, men den här är flera snäpp bättre på alla nivåer, ljudet är bättre, låtarna är starkare och framförandet är otroligt slipat. Det är otroligt komplicerade riff och disharmoniska gitarrslingor och basen fungerar inte bara som komp utan levererar även den riktigt meckiga riff. Om världen vore rättvis så skulle låten Ulv vinna en grammy för bästa låt. Men det är sällan som 16 minuter långa låtar med vackra dystopiska slingor uppblandat med black-metalrens vinner sådana titlar. Riktigt skönt att höra Moloken spela fort också, vi visste ju redan att dom kunde mangla på långsamt, men trots allt så blir det än mer spännande när man kan blanda in lite snabbare partier. Sörjer fortfarande att jag missade releasepartyt, men hoppas på att få se en spelning igen snart. Hoppas även att nåt bolag tar itu med att ge ut vinyl! Har tyvärr själv inte ekonomi för ett sådant projekt just nu, men den här skivan är för bra för att bara få finnas på cd.
Plats 2: J Mascis - Several shades of why
Jag har svårt att se att den här mannen skulle kunna göra nåt riktigt dåligt (fast när jag tänker efter har han gjort en skiva som är diskutabel (sing and chant for AMMA) Det här är första egentliga studioalbumet för hans akustiska solokarriär. Fantastiska melodier vet vi ju redan att han kan producera och hans sångröst är ju svår att värja sig mot. Här har han gjort ett helgjutet album som jag inte har hittat några svagheter med.
Jag har svårt att se att den här mannen skulle kunna göra nåt riktigt dåligt (fast när jag tänker efter har han gjort en skiva som är diskutabel (sing and chant for AMMA) Det här är första egentliga studioalbumet för hans akustiska solokarriär. Fantastiska melodier vet vi ju redan att han kan producera och hans sångröst är ju svår att värja sig mot. Här har han gjort ett helgjutet album som jag inte har hittat några svagheter med.
Plats 3: Syket - With Love
Syket har satt huvudbry på många musikskribenter, dom är lite för svåra att placera i nåt särskilt fack, men det kvittar väl egentligen, huvudsaken är ju att det är bra. När jag skall beskriva deras musik så är dock 90-talets shoegaze ett av de begrepp som behövs för att förstå. Men det är ändå i en helt annan tappning än när Ride, Slowdive och Mojave 3 höll på och stirrade i golvet. Det är mer dansant, mer psykedeliskt och gladare. (men på ett melankoliskt vis)
Syket har satt huvudbry på många musikskribenter, dom är lite för svåra att placera i nåt särskilt fack, men det kvittar väl egentligen, huvudsaken är ju att det är bra. När jag skall beskriva deras musik så är dock 90-talets shoegaze ett av de begrepp som behövs för att förstå. Men det är ändå i en helt annan tappning än när Ride, Slowdive och Mojave 3 höll på och stirrade i golvet. Det är mer dansant, mer psykedeliskt och gladare. (men på ett melankoliskt vis)
Plats 4: Earth - Angels of darkness, demons of light!
Earth har gjort ännu en vacker låååångsam skapelse, det här är inget för den som har bråttom. Men kan man se skönheten i att höra samma vackra riff så många gånger att det förvandlas till ett mantra, då är det här definitivt något att ta till sig. Det är inte alls svårlyssnat och exkluderande som de gamla skivorna kan vara, men det är musik som kräver att man lyssnar och är intresserad, annars går man miste om det som gör det magiskt.
Earth har gjort ännu en vacker låååångsam skapelse, det här är inget för den som har bråttom. Men kan man se skönheten i att höra samma vackra riff så många gånger att det förvandlas till ett mantra, då är det här definitivt något att ta till sig. Det är inte alls svårlyssnat och exkluderande som de gamla skivorna kan vara, men det är musik som kräver att man lyssnar och är intresserad, annars går man miste om det som gör det magiskt.
Plats 5: Graveyard - Hisingen blues
Black Sabbath och Blue Cheer med modern touch och lika mycket energi som de banden förmodligen hade där i början av 70-talet. Det är retrorock i ganska ren form och funkar hur bra som helst.
Black Sabbath och Blue Cheer med modern touch och lika mycket energi som de banden förmodligen hade där i början av 70-talet. Det är retrorock i ganska ren form och funkar hur bra som helst.
Årets bästa skivor 2011 Plats 6-10
Plats 6: Bill Callahan - Apocalypse
Som vanligt så gör Bill Callahan intressant musik. Jag vet inte om han har lagt ner Smog och bara gör skivor i eget namn nu, men det känns som att det kvittar, det är bra i vilket fall. Lite småskruvad folk/lo-fi med humoristiska och tänkvärda texter.
Som vanligt så gör Bill Callahan intressant musik. Jag vet inte om han har lagt ner Smog och bara gör skivor i eget namn nu, men det känns som att det kvittar, det är bra i vilket fall. Lite småskruvad folk/lo-fi med humoristiska och tänkvärda texter.
Plats 7: The Decemberists - The King is dead
Jag har inte fastnat för the decemberists tidigare, jag har lyssnat på någon skiva lite, men inte återkommit till dem, men den här föll jag ganska direkt för och det har hållit i sig, trots att skivan kom redan i Januari. Riktigt skön folkrock, antagligen något för Fleet foxes-fans (men fleet foxes skall jag snart börja lyssna på, när dom inte längre hypas överallt :-)
Jag har inte fastnat för the decemberists tidigare, jag har lyssnat på någon skiva lite, men inte återkommit till dem, men den här föll jag ganska direkt för och det har hållit i sig, trots att skivan kom redan i Januari. Riktigt skön folkrock, antagligen något för Fleet foxes-fans (men fleet foxes skall jag snart börja lyssna på, när dom inte längre hypas överallt :-)
Plats 8: Loney dear - Hall Music
Emil lyckas igen, han har gjort något annat än förra skivan, utan att gå tillbaks till det gamla, men ändå utan att tappa det som är hans signum. Lite mer avskalat och tillbakalutat, men fortfarande lika vackert.
Emil lyckas igen, han har gjort något annat än förra skivan, utan att gå tillbaks till det gamla, men ändå utan att tappa det som är hans signum. Lite mer avskalat och tillbakalutat, men fortfarande lika vackert.
Plats 9: Iron & Wine - Kiss each other clean
Vid första lyssningen var jag lite besviken, jag vill nog egentligen att det skall låta som på "Our endless numbered days" men när man har kommit över det och verkligen börjar lyssna så inser man att det här är ju briljant popmusik. Alltså inte lika mycket akustisk folk som på tidiga skivor, men definitivt bra melodier och arrangemang.
Vid första lyssningen var jag lite besviken, jag vill nog egentligen att det skall låta som på "Our endless numbered days" men när man har kommit över det och verkligen börjar lyssna så inser man att det här är ju briljant popmusik. Alltså inte lika mycket akustisk folk som på tidiga skivor, men definitivt bra melodier och arrangemang.
Plats 10: Belong - Common era
Läste kommentarer där trogna Belong-fans var upprörda, dom hade ju förstört den nya skivan, med sång och trummor! Så uppenbarligen finns det puritaner inom alla genrer. Jag gillar Belongs tidigare skira gitarrambientskivor, men jag gillar det här också, kanske nästan ännu mer. Det här är liksom en "loveless" för 2010-talet. Överhuvudtaget är nog My Bloody Valentine en stor influens på den här skivan, så den som längtar efter ringande effektöverstyrda gitarrer kan fortfarande få det i tillräcklig mängd.
Läste kommentarer där trogna Belong-fans var upprörda, dom hade ju förstört den nya skivan, med sång och trummor! Så uppenbarligen finns det puritaner inom alla genrer. Jag gillar Belongs tidigare skira gitarrambientskivor, men jag gillar det här också, kanske nästan ännu mer. Det här är liksom en "loveless" för 2010-talet. Överhuvudtaget är nog My Bloody Valentine en stor influens på den här skivan, så den som längtar efter ringande effektöverstyrda gitarrer kan fortfarande få det i tillräcklig mängd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
