Årets bästa konserter.

Trots att jag inte tycker att jag har hunnit med så mycket konserter så visar det sig vid en lite närmare koll på bloggen och i almanackan att det ändå har blivit en hel del. Inga megastora produktioner med världsartister, men en hel del som har varit bra ändå.

Här kommer ett urval, de flesta av dem med länkar till vad jag skrev om dem när jag precis hade sett dem.

1. Refused på Exel Arena 16/12 Inte bara för att den konserten ligger närmast kvar i minnet. En kombination av en fantastisk liveshow, stor publik i masspsykos och en pepp uppbyggd under flera år. Allt stämde! Låtvalet, framförandet, det visuella!

2. Anna Von Hausswolff -  Sagateatern 12/10. Här var det ingen nostalgi utan bara pur magi! Kan väl redan här avslöja att Anna Von Hausswolffs skiva finns med långt upp på min årsbästalista och live så spelade hon mest låtar från den, men med bandet hon hade med sig så lyfte låtarna ännu en nivå. Otroligt vackert, kraftfullt och egensinnigt.

3. Thåström på Umeå Open 30/3 Precis som alla andra gånger jag har sett Thåström så levererade han en gedigen show, med en bra blandning från sin digra låtskatt. Han har även alltid ett genomtänkt och genomarbetat visuellt koncept som ger det hela en extra dimension. Låtarna på den nya skivan har dessutom ett mörker och en tyngd som gjorde sig otroligt bra live.

4. First Aid Kit på MADE  Jag slogs av hur fantastiska sångerskor båda systrarna är och tillsammans är de helt oslagbara. Kul att det var så pass kraftfullt live, var lite rädd att det skulle bli lite för snällt, men det var mäktigt utan att vara sönderproducerat.

5. Blixa Bargeld på MADE Sångaren från Einstürzende Neubauten gästade MADE. Jag hade ingen större aning om vad jag skulle vänta mig av honom solo, men blev väldigt överraskad, och nöjd! Det var oväntat kul, udda och bra.

6. Moloken på Discouraged fest  14-15/9 Som vanligt så gav Moloken allt och manglade över oss med sin progressiva doom/black-core. Är alltid fascinerad av hur det går att få till så klart ljud samtidigt som det är så otroligt brötigt och disharmoniskt ibland. Gästinhoppet av Fredrik (Totalt Jävla Mörker) på Ulv gav ytterligare ett lyft till det hela.

7. Khoma på Discouraged fest  14-15/9 (samma länk som ovan om du vill läsa mer)
Några år sedan Khoma spelade i Umeå och ett stort sug efter att se dem. Dessutom mycket mer sammansvetsat och välrepat och mindre nervöst än sist jag såg dem. Janne sjuöng bättre än någonsin och tyngden är massiv!

8. the Soundtrack of our lives på Täfteåfestivalen the Soundtrack of our lives är ett säkert livekort och även den här kvällen var det riktigt bra. Låtar från hela karriären spelades och med glöd och energi. Såg dom tyvärr inte när dom gästade Umeå igen i november, inomhus kan ju bli än mer intimt och nära än utomhusscen på en festival, men tillräckligt bra för att komma med på min lista var det.

9. I Break horses på Umeå Open Skön analogt baserad shoegaze. Monotont och meditativt. Precis i min smak. Kanske inte så mycket show, men att stå där längst fram och bara sjunka in i de massiva ljudmattorna var som balsam för själen.

Anat bra som jag har sett är t.ex. Lord Algesten, Loosegoats, Skraeckoedlan, Åbe, Tennis Bafra, Riddarna, Anna Ternheim, Mattias Alkberg, Soldier One och säkert en bunt till som jag inte kommer på just nu.

/Krister

Årets trevligaste livstecken!

Jag tänkte tipsa om två trevliga livstecken från artister som man inte hade hört något ifrån på ett tag.
Det ena är Sebadoh som har släppt en digital ep "the Secret Ep" den sägs vara en försmak av ett kommande album under 2013. Jag trodde inte det skulle bli något mer Sebadoh nu när Lou är tillbaks i Dinosaur Jr igen, men tydligen har han ändå tid, vilket jag är glad för. På den senaste Dinosaur skivan tycker jag att Lou´s låtar är lite tråkiga och intetsägande, men den här 5 låtars ep´n låter som sebadoh, och det låter som att dom har kul, inte bara som något dom måste göra. Hoppas bara energin och lusten räcker till en hel skiva.

Den andra ep´n jag tänker skriva om är Jason Molinas - Autumn bird songs. Efter några års tystnad så är han äntligen tillbaks. han har enligt uppgift varit sjuk, riktigt vilken sjukdom är lite oklart, men han har behandlats på behandlingshem, men eftersom han inte var sjukförsäkrad så har han nu stora skulder. Skivan som han har släppt nu är en 10" vinylskiva med en tillhörande bok med artwork av William Schaff (som bland annat har gjort artwork till Godspeed you black emperors Lift your skinny fists)
Som jag förstår det så går överkottet från skivan och boken till att betala Molinas skulder.
Musikaliskt så är det det starkaste han har släppt på länge. Väldigt avskalat och nära. Oftast bara med en gitarr och hans röst, det är vackert, smärtsamt och väldigt känslofyllt. En del av Magnolia electric co skivorna har varot lite för mycket bredbent blues för mig, men så här är Molina verkligen i världsklass. Frågar ni mig är det här hans bästa sen Ghost tropic med Songs:Ohia. Hoppas nu bara att jag snart får boken och skivan som är beställda. Låtarna har jag redan på mp3 men jag vill gärna ha boken och bläddra i och 10" vinyl är ju det optimala formatet för musik.

Mer listor om året 2012 kommer att komma inom de närmaste dagarna, årets livekonserter, årets skivor, + lite annat smått och gott.

/Krister

Cult of luna till Umeå Open!

Idag har Umeå Open släppt sina första artister till 2013 års festival. Cult of Luna spelar i hemstaden för första gången på många år. Naturligtvis väldigt glädjande. Tur för mig att jag redan hade köpt biljett till deras spelning i Stockholm, hade väl blivit svårt att motivera varför jag måste åka till Stockholm och se dom när dom skulle spela här, men nu blir det väl förhoppningsvis så att jag får se dom två gånger.

Övriga artister som släpptes idag var Hästpojken, Amanda Jensen och Mando diao.

En annan nyhet idag är att Scharinska flyttar till andra lokaler. Nämligen till Vasaskolan. Enligt VK så skall även bröderna Åhdén öppna sitt gitarrmuseum där och det skall bli musikaffär mm, blir intressant att se lite mer detaljerade planer. Kommer dock att sakna spanska salen, men förhoppningsvis får Scharinska fortsätta att leva och vara stadens viktigaste musikscen.

/Krister

Refused på Exel Arena Sista spelningen!

Refused har under året varit ute på ett segertåg runt hela världen. 15 år efter att skivan "Shape of punk to come" släpptes så har dom äntligen fått upprättelse och fått möjlighet att framföra skivan så storslaget som det var tänkt.

Igår så hade turen kommit till Umeå och Exel Arena. Vet inte om det var utsålt, men det kan inte ha varit många biljetter kvar. Väldigt mycket folk var det i alla fall och hög stämning, redan från början.
Refused har valt ut olika förband i olika städer och här i Umeå var det bara lokala förmågor i väldigt varierade genrer.

Först ut var Two White Horses (Jacob och Lovisa Nyström) Båda spelar till vardag med Säkert! Lovisa har även medverkat på Davis soloprojekt A Heavy Feather, SÅ här stor spelning har nog aldrig syskonen gjort, men det funkar bra. Dom sjunger vansinnigt bra och deras softa folkbaserade musik fyller upp lokalen bra. Dom använder mer synthar och keyboards än tidigare när jag har sett dom, men inte så att det tar över. Dom kör ett ganska kort set, vilket förmodligen är ett rätt smart drag när man vet att det är flera band som skall spela och att de flesta väntar på kvällens huvudnummer.

Two White Horses

Råd Kjetil Senza Testa

Nästa band på scenen är Råd Kjetil Senza Testa. Som vanlig så spelar medlemmarna bakom en enorm filmduk. Kvällens film börjar i djuphavet, eller abyssén, så först trodde jag att det var samma film som på MADE för två år sen, men det visar sig snart vara fel. I kvällens film så får vi uppöeva allt från djuphavsfiskar till zombier som krälar upp ur gravar, brottas med hajar och äter på andra zombies, Råd Kjetil Gillar att överraska. Musiken då? Jo dom inleder med ett ganska hårt noiseparti för att sedan glida in på ett riktigt tungt synthbaserat krautparti. Hårt, monotont och mycket oljud, precis i sin ordning med andra ord. Har aldrig hört bandet spela så högt och så hårt och ändå tror jag inte att dom använde några gitarrer alls idag. (inte så vitt jag kunde se genom filmduken) En del i publiken verkade tro att det var nån sorts intro som skulle övergå i en vanlig rockshow efter en stund, så när det efter typ 10 minuter gick upp för dem att det här var själva konserten så lämnade dom lokalen. Men det var ändå ett ganska stort gäng som stod kvar och lät sig bli skönt mörbultade av de förvrängda elektroniska oljudsmattorna!

Randy the Band

Nästa band på scenen var Randy (eller numera Randy the band) På den tiden Refused spelade så turnerade dom ofta och mycket med Randy, dom släppte även en split-ep. Randy spelar högenergisk punk-rock som oftast svänger väldigt bra. Jag har inte varit någon större fan av Randy på skiva, men live brukar dom leverera, så även ikväll och som tur var för mig så kör dom mest låtar från de två skivorna jag har lyssnat mest på. Det är partystämning och svängig rock´n roll från början till slut.
Nu börjar även den stora publiken inse att det snart är dags för kvällens huvudnummer.

Förväntansfull publik, minuter innan Refused

Så är det äntligen dags! Några minuter innan utsatt tid så börjar en malande ljudmatta fylla lokalen, lamporna släcks. SÅ småningom börjar ljudet tillta i intensitet samtidigt som ljus bakom refuseds "frontdrop"börjar tonas upp. Sakta ökar både ljudet och ljuset, efter en stund så hör man  David börja trumma, sen kommer gitarrer, bas och även sång in, tillslut faller skynket ner och med en ljusexplosion så drar dom igång för fullt. På en gång exploderar även hela publiken i ett hav av uppsträckta händer och röj. Bandet och publiken är grymt taggade. Större delen av kvällens material är hämtad från the Shape of punk to come, men kvällens först riktiga jubelorkan kommer ändå när introt till Rather be dead drar igång. Helt sjukt tight och svängigt spelar dom. Dennis är uppenbarligen väldigt glad och tacksam för att dom har fått sånt gensvar och även här i Umeå. Det är också kul att det finns någon som fortfarande har något att säga när dom spelar. En låt tillägnas alla som arbetade på fritidsgårdarna i Umeå på 90-talet och framförallt Galaxen. Dennis poängterar att ikväll inte är någon kväll för nostalgi, men att lite gammalt vill dom ändå bjuda på, därefter får vi höra Everlasting och Pump the brakes.

Can I Scream?!!!

När bandet går av scenen förstår man ändå att det inte är riktigt slut, för vi har ännu inte fått höra New Noise. Naturligtvis kommer dom in och kör den och när 3000 personer klämmer i med "CAN I SCREAM" samtidigt som alla lampor maxas så är det svårt att inte få gåshud.

Jag är väldigt glad att få vara här i kväll och se den här spelningen. Har försökt räkna hur många gånger jag har sett Refused men jag kommer helt enkelt inte ihåg, men typ 10-12 gånger skulle jag tro och jag vet att det har varit bra alla gånger, men rent produktionsmässigt, musikalist och stämningsmässigt så var nog kvällens konsert den bästa jag har sett. Det var en värdig avslutning som bandet bör vara stolta över. Jag skulle tro att den här gången så är det nog över på riktigt, men nu har hela världen haft chansen att se detta fantastiska band.

Via flödet på IG har jag läst att på efterfesten på Fabriken så gjorde bl.a. Final Exit och Abhinanda hemliga reunions, hade så klart varit mäktigt att se, men kvällen i Exel arena räcker gott och väl. Det här kan man leva på ett tag.

/Krister

Brandvarnarkonsert på Norrlandsoperan.

Anders Lind (Umeå, Obbola) har gjort flera experimentella verk de senaste åren. Klart man blir nyfiken på det här, konsert för symfoniorkester och brandvarnare.

Först spelar Norrlandsoperans symfoniorkester 2 verk (Corelli Concerto grosso op 6 nr 8)
och Peter Tjajkovskij - Svit nr 1 ur Nötknäpparen op 71a.
Jag kan ingenting om den här typen av musik och skriver därför inte heller mer än att det är trevligt och intressant att lyssna på. Särskilt Nötknäpparen där man trots allt känner igen ganska många delar.

Här ser man det specialbyggda brandvarnarinstrumentet.

Sen blir det dags för orkestern att ta sig an Anders Linds nya verk. Man har ett specialbyggt instrument som består av 16 stycken pads med brandvarnarskal. Alla triggar igång olika modifierad ljud från brandvarnare när en slagverkare slår på dem. Förutom dessa så är det hela symfoniorkestern.

Det börjar ganska lågmält för att sedan öka både i intensitet och i disharmoni. Jag tycker att det funkar utmärkt med de skumma modifierade elektroniska ljuden tillsammans med orkesterns skeva spel, stråkinstrumenten spelar ganska mycket glissandon och annat som kanske inte är vackert, men verkligen skapar stämning. Mot slutet av konserten (delen som heter In Flames) så illustrerar verkligen musiken ett brinnande inferno. Mörka domedagsriff på cello och kontrabas kompas av gnisslande fioler, blåsinstrument och förvrängda elektroniska ljud, samt en och annan siren. Dessutom så pyser en rökmaskin sakta ut rök borta vid slagverken, hela läktaren lyses dessutom upp av orangerött flammande sken och eldslågor visar sig längs väggarna. Ett riktigt kraftfullt crescendo byggs upp, disharmonin och den apokalyptiska känslan är total! Allt klipps sedan väldigt tvärt av, ljuset släcks och med ett sugande elektronisk ljud dör musiken ut och allt blir bara svart och tyst.

Jag är nöjd och jag ser gärna mer sådana här föreställningar i framtiden. Funkar väldigt bra att kombinera mer klassiska stycken med sådana här mer nyskapande. Kan tänka mig att en del traditionalister inte förstår grejen, men det får stå för dom

/Krister

Lite nyheter och en kort uppdatering

Hinner inte riktigt med här, men hade tänkt skriva att Ravi Shankar har avlididt vid en ålder av 92 år. Vila i frid! Hans musik lever vidare.

En gladare nyhet är att the Knife släpper ny skiva våren 2013, det blir nåt att se fram emot.

Själv ser jag dock mest fram emot kvällens konsert med Refused, Råd Kjetil Senza tersta, Randy och Two white horses, det kommer att bli grymt!

Skall försöka hinna recensera imorgon. Kommer även då en kort recension på gårdagen "Branvarnarkonsert" på norrlandsoperan.

Hörs/Krister

(Soundtrack: Thurneman - Cut off)

Årets julklapp?

Har du kompisar som har allt? Jag har gjort den perfekta julklappen för din doom/drone/sludge/stoner älskande kusin/pojkvän/flickvän/farsa/polare eller vem det nu kan tänkas vara.

Ett egenhändigt tillverkat Memoryspel med drone/doom/stoner/sludge skivomslag. Dessutom medföljer en liten lista på vilka skivor det är och när de är släppta

36 stycken par med ett urval av klassiker samt några mer okända grejer. Vad kostar kalaset då?

80 kr och bor du så jag måste skicka med posten så kostar det 12 kr till. Har dock i nuläget bara två exemplar så skynda dig och beställ om du vill köpa ett! Man kan antingen gå in på min profil och klicka på skicka mail eller också lämna en kommentar, jag publicerar inte kommentarer med beställningar och som innehåller adresser och sånt, men om du lämnar en kommentar med din mailadress så kan jag maila dig.

Mvh/Krister