Kvartalsrapport nr 4 och årsrapport

Det här är den enklaste av listorna. Min last.fm statistik. Det är inte så mycket att säga om. Det man bör förklara är ju att eftersom vinylskivorna inte är med i last.fm statistiken (och inte heller cd-skivor som jag har lyssnat på t.ex. i bilen) så är ju inte den hela sanningen. Av de skivorna som jag kommer att presentera på min årsbästalista imrogon så är mer än hälften på vinyl, så den här statistiken är sann, men inte hela sanningen. (som så mycket annan statistik som publiceras och som påverkar våra liv i betydligt större utsträckning än vad mina musiklyssningsvanor gör)

Först, listorna för det fjärde kvartalet.

1. Einstürzende Neubauten 197 spelade låtar
2. Beck 179 spelade låtar
3. Junip 119 spelade låtar
4. R.E.M. 112 spelade låtar
5. Songs:Ohia 96 spelade låtar
6. Flesh Quartet 94 spelade låtar
6. The Tallest man on Earth 94 spelade låtar
8. Kyuss 89 spelade låtar
8. As I Lay Dying 89 spelade låtar
10. Pixies 78 spelade låtar

Skall man kommentera något runt den här listan, så kan jag ju säga att Neubauten var ganska väntat eftersom jag lyssnade rätt mycket på dom innan jag åkte ner och såg dom i Stockholm i november. Tallest man on earth var nån sorts nyupptäckt kärlek (som fortfarande håller i sig)
Beck, R.E.M., flesh quartet, pixies och kyuss beror nog till stor del på lyckade loppisrundor i höst, med rätt mycket billiga 90-tals cd´s. Songs:ohia är ett band som alltid ligger mig varmt om hjärtat (eller överhuvudtaget allt som Jason Molina gör)

För hela året ser listan ut så här

1. Einstürzende Neubauten 301 spelade låtar
2. Beck 230 spelade låtar
3. The Beatles 199 spelade låtar
4. R.E.M. 176 spelade låtar
5. As I Lay Dying 158 spelade låtar
6. Magnolia Electric Co 153 spelade låtar
7. Godflesh 145 spelade låtar
8. Johnny Cash 139 spelade låtar
9. Final 127 spelade låtar
10.Songs:Ohia 124 spelade låtar

Kommentarerna från kvartalsrapporten stämmer väl rätt bra. Beatles höll sig kvar i toppen ett år till, Godflesh och Final fick stå för industridelen, och Jason Molina skulle ha hamnat på plats 2 om han inte hade bytt namn från Songs:Ohia till Magnolia Electric Co.

Nu säger jag gott nytt år och fortsätter en timme till eller två med att slita med årsbästalistan. Den kommer imorgon. (men det blir fler än 10 skivor den här gången)

Ses nästa år

/Krister

Årets bästa konserter

Jag börjar med den här listan, den är lite enklare än skivlistan, dels för att jag inte har varit på lika många konserter och dessutom har en del stuckit ut mer och fastnat starkare i minnet än vad skivorna har gjort, man har så att säga upplevt dem med hela kroppen.

Här följer 2010 års bästa konserter enligt mig.

1. Einstürzende Neubauten på Cirkus i Stockholm (November)
Den här konserten liknade ingen annan, varken visuellt eller ljudmässigt. Massor av bra musik skapad med udda prylar. Definitivt en av mina livehöjdpunkter.

2 Mono på Umeå Open (Mars)
Det var länge sedan jag blev så glad som när jag läste att Mono skulle spela på Umeå Open, höga förväntningar kan ju verkligen döda en konsert, men Mono uppfyllde alla! Magiskt gitarrmangel!

3. Totalt Jävla Mörker på Umeå Open (Mars)
Bandets sista spelning och dom gjorde verkligen av med all energi som fanns kvar. Totalt sinnessjukt stenhårt tajt döds/grindrens

4. Loney, Dear och Ståhls Trio Umeå Jazzfestival (Oktober)
Loney, Dear har alltd varit bra live men här var det ändå något helt nytt. Tillsaammans med en jazztrio (vibraphone, ståbas och trummor) så fick låtarna nya och ganska experimentella upplägg, riktigt kul var det.

5. Freddie Wadling M.A.D.E. Umeå (Maj)
Jag hade inte lyssnat särskilt mycket på honom innan det här, men tänkte att det kan vara kul att se. Det var riktigt grymt, både fantastiska insatser av hans muisker men framförallt så var han en varm och rolig person och som gjorde alla låtar till sina egna

6. Retribution Gospel Choir Umeå Open (Mars)
Hade aldrig hört dom innan, men jag har hört allt som Alan Sparhawk har gjort med LOW. Det här visade sig vara ungefär som LOW fast lite snabbare, hårdare och med långa instruemntala slut på låtarna. Stoooort leende på läpparna hela tiden!

7. Efterklang Strand i Stockholm (April)
Danskarna gjorde en riktigt bra spelning och trots att det mest var nytt material så var det verkligen värt varenda öre. Den ganska snälla popkänslan från nya skivan hade en hellt annan tyngd live och deras sånginsatser var helt fantastiska.

8. Thåström M.A.D.E. Umeå (Maj)
Han är ju aldrig dålig, det som imponerade mest på mig var att trots att det bara var ca 7 månader sedan jag hade sett honom så körde han en helt ny setlist och ny backdrop och allt.

9. August Burns Red House of Metal (Februari)
Ett av de bättre banden i NWOAHMgenren gästade stan och bjöd på breakdownpartier, melodiösa refrenger och gitarrslingor i överflöd, allt i sjukt tempo och med energi nog för att stänga ner några kärnkraftverk.

10. Moloken på Scharinska (Februari)
Norrland is doomed, kallades det och Kongh och Moloken skulle fördöma oss, men Kongh lyckades inte skrämma någon, däremot så överraskade Moloken och bjöd på en helt makalös spelning, visserligen brukar dom vara bra live, men den här kvällen hade dom en gnista som jag aldrig hade sett.

Mer utförliga recensioner av alla dessa finns att läsa på bloggen.

Bubblare, som var nära att komma med på listan: Carla Bozulich (M.A.D.E. Maj), Anna von Hausswolff (M.A.D.E. Maj), Köld och Smärta (Stallet Juli)

Nästa lista blir kvartalsrapporten samt årsstatistik för last.fm, sedan skall de tio bästa albumen presenteras. Har 24 stycken som jag nu försöker avgöra vilka som är för bra för att ta bort och om det finns några som är så pass ointressanta så att de går plocka bort.

/Krister

Håll ut!

Jag jobbar på mina årsbästalistor. Tanken är att de skall publiceras ganska nära nyårsafton, kan inte svära på att det blir före, kan även bli en eler två dagar in på det nya året.

/Krister

God Jul

Passar på att önska alla en god jul. Skall försöka färdigställa nån sorts årsbästalistor innan nyår. Började året så duktigt och skrev upp både skivor och konserter, sen i somras kraschade datorn och alla anteckningar försvann. Men en del har jag ju skrivit om på bloggen, så jag får väl gå igenom det och sen börja den vanliga "kolla årtalet på skivorhetsen" som är nästan lika utbredd som julklappshetsen. Få se kom den 2009 eller 2010? osv

Nä dags för lite hemkokt kola, vi hörs
/Krister

Synthare mot hårdrockare

Igår när jag åkte till replokalen så lyssnade jag på p3, vet inte vad det var för program men i alla fall så var det Lisa Miskovsky som skulle spela låtar och berätta om sina musikaliska förebilder. Vet att hon brukar tala gott om hårdrock, men visste inte att hon gillade så hård rock ändå. Först ut var Angel of death med Slayer, så jag var ju tvungen att fortsätta lyssna. Låt nummer två blev Shake the disease av depeche mode. Hon berättade om hur hon som tonåring var hårdrockare men lyssnade i smyg på synth när hon var hemma. Helt plötsligt kände jag att vi hade nåt gemensamt. Det var precis samma för mig. Officiellt var jag hårdrockare, lyssnade på Iron Maiden, Metallica, Accept osv, (men det var inget som märktes på mig, fick inte ha långt hår för mamma och pappa och frågade aldrig ens om en jeansjacka med tygmärken :-) Hursomhelst så hade jag en kompis vars äldre bror lyssnade mycket på synth så det blev en del depeche mode, new order och nåt skumt japanskt som hette Koto (tror i alla fall att de var japaner) Så här nu i vuxen ålder så är det väl rätt skönt. Jag är inte hårdrockare i den bemärkelsen att jag bara lyssnar på "true metal"

Jag lyssnar på allt jag tycker är bra, oavsett genre. Men det skall erkännas att det mesta har ändå utgått från hårdrocken. Punk kom jag in på via en del thrashband, industri kom jag in på mest via alla coola intron som deathmetalbanden hade, klassisk musik började man ju lyssna på för att höra vart Yngvie och alla andra gitarrhjältar hade hämtat sin inspiration ifrån. Så man kan väl säga att även om jag inte är hårdrockare så har hårdrocken en stor plats i mitt liv och har påverkat mycket av min musikaliska resa.

/Krister

Soundtrack: Entombed - Inferno

Musiken, räddaren i nöden! Part 2

Barnen håller på att vara så stora att dom har börjat reta varandra och reta upp sig på varandra. Mest är det väl storebror som retar upp sig på att lillsyrran sjunger när vi åker bil. I alla fall skall vi testa nu med att ge barnen varsin mp3 spelare i julklapp, så när man skall åka långt kan de dra på sig var sitt par lurar och lyssna på lite musik eller sagor en stund. Som ansvarstagande pappa håller jag nu på att ladda spelarna med lite bra grejer. Så förutom Pippi, Alfons och Mulle Meck sagoskivor så blir det även lite blandad musik. R.E.M, Isolation years, Hellacopters, Foo Fighters, Metallica, Kristofer Åström, Wannadies, I´m from Barcelona, LOW och kanske nåt mer. Båda barnen är rätt intresserade av att lyssna på musik och de frågar ofta vad olika artister heter. Särkilt sjuåringen har ganska bra koll på en del grejer. Hans absoluta favoritskiva efter kvällssagan är avklarad det är R.E.M - Automatic for the people. Inget dåligt val. Härom kvällen så sa han Åh, den här låten är så bra, jag vill att den skall vara hela tiden, samtidigt som han spelade lite luftgitarr i sängen. (låten var Ignoreland, från tidigare nämnda skiva)

/Krister

Soundtrack: Mark Kozelek "Whats next to the moon"

Efter att Signe hade läst min lista på band, så blev hon inspirerad och gjorde en egen lista. Här kan ni se Signes lista När jag hade läst hennes lista så blev jag inspirerad och fyllde på med massor av band här på min lista. Rätt många konserter har vi sett tillsammans. Är det nån fler som vet att ni har sett konserter med mig, kommentera, även ni som har arrat konserter som jag har varit på, konserter jag har recenserat osv. Kommer ju tyvärr inte på allt på en gång.
Men nu är listan lite längre i alla fall.

/Krister

Konstens födelsedag!

Sveriges radio anordnar party för att fira Art´s birthday och man har lyckats med konststycket att få dit LUSTMORD. 3:e gången i hans snart 30-åriga historia som han spelar live. I Stockholm, på södra teatern, Gratis!!!, Tyvärr är det ju inte gratis att ta sig dit, och med tanke på att jag ganska nyss har varit till huvudstaden för att se Neubauten så blir det nog ingen resa för mig. Tror att p2 sänder konserten live, men det är väl kanske inte riktigt samma sak. Får väl se om det är någon som hittar på nåt på art´s birthday här i umeå nu när Anders har flyttat till Luleå.

En annan typ som jag mer än gärna skulle se live dyker också upp i Stockholm i Januari. Nämligen Steve Reich som spelar på Stockholms konserthus den 26:e Januari.

Nu börjar jag hålla tummarna för att någon av Umeåfestivalerna skall släppa nåt riktigt coolt. Det finns ju både House of Metal, Umeå Open och M.A.D.E. att hoppas på. Den sistnämnda har väl inte börjat släppa något än och de två första har inte gjort några sensationella släpp hittills. Visst, Ghost på HoM kan vara kul och jag är ju ett gammalt Bob Hund fan (bokade till Umeå Open) men inget va dessa är något som får mig att på en gång köpa biljett. Nej, tänk om M.A.D.E. kunde boka Tom Waits, Rhys Chatham eller varför inte LUSTMORD?

/Krister

Ps. Bilden på Brian Williams aka LUSTMORD är lånad från Sveriges Radios Hemsida

Punkig konst på Schmäck

Ikväll var det vernissage för en utställning på Schmäck. Anton Sebbfolk från Obbola ställer ut sina affischer. Tyvärr hade jag inte möjlighet att åka dit ikväll men utställningen pågår ända till 31:a januari så innan dess skall jag ha hunnit dit. Har sett en del av hans affishcer både på riktigt och på nätet. Gillar man serietidnings och skräckfilmsinfluerade affischer så bör man gå dit. Han har bl.a. gjort massor av affischer för What we do is secret i Stockholm, även en mängd punkaffischer för lokala band, men även åt stora band som t.ex. Misfits.

Jag skall definitivt gå dit, gör det du också!

/Krister

The tallest man on earth

Jag har olika perioder i mitt musik-lyssnande och min stora singer/ songwriter-period var nog i början av 2000-talet, då lyssnade jag på alla ledsna pojkar och flickor med gitarr. Tycker fortfarande att mycket av det är bra,men däremot trodde jag att kvoten av sådan musik var uppfylld och har därför inte letat särskilt aktivt. Men för nån vecka sen så tipsade min lillebror om "the tallest man on earth" Det tog ett par dar innan jag lyssnade på debut ep´n och ytterligare ett par dagar innan debuten "Shallow Grave" avhandlades. Första gången var jag på "helt ok" satdiet. Men nästa gång jag lyssnade så var det en riktig aha-upplevelse. Varenda låt satt klockrent. Trots att det är ganska enkelt så är det ruskigt effektivt. Att skriva om den här skivan utan att nämna Dylans tidiga folkperiod skulle vara tjänstefel. Men trots att det inte är något nyskapande så är det helt magiskt. Kan faktiskt inte sätta fingret på vad som gör att det sticker ut. Säregen röst? Visst, men det finns många singer/songwriters som har det. Skicklig musiker? ja, men samma sak där, finns många andra som är skickliga men utan det där lilla extra. Jag kan inte riktigt komma ihåg när jag fick en sån här musikalisk kick senast. En del skivor måste ju liksom lyssnas in för att man skall förstå hur bra det är, men här var det kärlek vid första öronkastet! Jag går omkring och nynnar på låtarna och längtar tills nästa gång jag får möjlighet att lyssna på skivan. Låtar som Honey, won´t you let me in, The gardener och The Blizzard´s never seen the desert sands är helt makalösa låtar. Jag är helt enkelt lite småförälskad!

/Krister

Popstaden Umeå

Umeå har under lång tid varit en bra musikstad och det fortsätter att komma spännande band och artister härifrån. I dagens VK kan man läsa att inte mindre än 4 akter med Umeåanknytning är nominerade till p3 guld. Khoma, Säkert, Trainspotters och Tove Styrke.
Inte för att jag brukar bry mig så mycket om p3 guld, men det är ju ändå kul.
Go Umeå!

/Krister

Julen, julmusiken och jag.

Jag har ganska svårt för julmusiken, mest av allt när det spelas i butiker och allra värst när typ pojkband och popstjärnor har gjort sina julskivor för att tjäna in en extra slant, sånt kan jag bli fysiskt illamående av att tvingas lyssna på. I USA verkar ju den här trenden med att göra julskivor vara än större än här (som det mesta) I alla fall så förekommer det ändå att jag lyssnar på julmusik. I dag hade vi lite julpyssel och fika med några vänner, vid sådana tillfällen bör ju julmusik spelas så jag passade på att ta fram Sufjan Stevens "Songs for Christmas" där han blandar traditionella julsånger (men inte alltid i traditionella versioner) med lite egna julsånger. Det här klarar jag av, hela tiden och tycker dessutom ofta att det är bra. Kommer ihåg när jag precis hade upptäckt Sufjan, för ganska många år sedan, så fick jag en cd-r med Michigan (som vid tillfället inte var släppt än och som bonus på den cd-r skivan var ett gäng av jullåtarna med,) det här var mitt i sommaren och jag la skivan i spelaren och mig själv i soffan, lyssnade och njöt och somnade till slut, Michiganskivan tog slut och halvgalna jullåtar tog vid, helt plötsligt ringde det på dörren. Yrvaken och vimsig flög jag upp, utan att skruva ner volymen ens, så där stod jag i juli med Hark the herald angel.... på full volym. Undrar vad postkillen som ringde på tänkte om mig?

Annars har jag och sambon en julskiva (egentligen är det en tradition som hon har med sig från ett kollektiv hon bodde i för länge sen) som inte har något alls med julen att göra, möjligen färgen på omslaget då. Nämligen the Clash - Cut the crap och särskilt låten "this is England"

Mycket mer jul än så blir det inte, eller?

/Krister

Soundtrack - Nicolai Dunger - Soul Rush