Abandon - the dead end

Den här dubbelcd´n innehåller så kompakt mörker så det är svårt att föreställa sig. Det här bandet får Neurosis att framstå som skämtande muntergökar. 105 minuter med vackert malande mörker. Jag vet inte riktigt hur det går till att skapa ett så domedagsljudande sound, men mycket orgel, (tramporgel?) nerstämda instrument och en sångare som verkligen låter helt desperat. Sångaren dog tydligen av en överdos i december 2008 och den här skivan släpptes efter hans död, som en hyllning till honom. Den här skivan är nog inget som vem som helst pallar att ta sig igenom, låtar på uppemot 18 minuter och långa malande doomriff med blytunga nattsvarta orgelmattor, men för oss som gillar sjukt mörk och skruvad musik så är det här en riktig pärla. Jag har två ex till salu om nån är sugen. 160 kr kostar dom (dubbel-cd)

/Krister (som precis har lättat upp musiken lite och lyssnar på Monster Magnet)

Lördagkväll och minimalism på TV

Tidigare ikväll så visades en konsert/dokumentär om ett gäng som spelade musik av Steve Reich. Mycket sevärt. Dom framförde Sextet, samt nåt senare vokalverk som jag inte hade hört. Har dock lite svårt för grejerna med sång, föredrar alla gånger de instrumentala verken. Här på SvT´s hemsida kan du se hela programmet.
Tackar Signe för tipset, jag håller ju aldrig koll på vad som händer på TV´n, så det här hade jag garanterat missat.
Här skrev jag om Steve Reich och tipsade om en del av hans bästa verk, för den som vill ha lite mer minimalism. Han spelade ju i Stockholm i onsdags och jag önskar att jag hade varit där, men man får inte allt.

Är hemma och njuter av att ingen i familjen kräks för tillfället, hoppas det håller i sig ett tag.
Har gott sällskap av "the tallest man on earth" (eller i alla fall en av hans inspelningar)

/Krister

Ghost gillar Asterix

Svenska überhypade rockbandet Ghost sägs ju vara framtiden, dåtiden och det coolaste överhuvudtaget. Vet inte, jag är inte så jätteimpad. Visst musiken är väl inte dålig, men tyvärr ganska mesig, vill jag lyssna på sån typ av rock så lyssnar jag mycket hellre på Blue Öyster Cult.
Men i dag har Ghost förgyllt min dag. Undrar bara om det är medvetet eller ej?

För några år sen fanns ett radioprogram på P3 där dom hade ett inslag som kallades "musikpolisen" Dagens mest solklara fall måste vara det här.

Refrängen efter 0.42 och sen lyssnar ni på Ghost - Satan Prayer , lyssna på refrängen. Snacka om ett solklart fall för musikpolisen. Så frågan är hur ockulta Ghost är? Gillar Asterix verkar dom göra i alla fall.
Måste bara för sakens skull säga att jag INTE har fått den här nyhten från IJCHE, såg först nu att han också hade skrivit om det.

Soundtrack: Pyramids with Nadja

/Krister

December i Januari?

Jag tror att jag har hittat årets första riktigt bra skiva. The Decemberists - The King is dead. Lyssnade ganska mycket på dom för några år sen, men har tappat dem efter vägen. Ser på spotify att det verkar finnas två skivor till som jag har missat helt, men den här som är släppt nu i januari tilltalar mig verkligen. Med influenser av alt.country och rätt mycket folkvibbar så har dom gjort ett riktgit starkt album. Ibland låter det ganska mycket Fairport Convention fast för 2000-talet,(lyssna på Rox in the box) jag hinner även tänka på R.E.M. (Calamity song), men mest av allt tänker jag på att jag tycker att det är bra hela tiden. De småsorgliga och vackra låtarna ligger rätt hela tiden. Inga onaturliga krussiduller och teatraliska utflykter, utan bara vacker musik som talar direkt till hjärtat!

/Krister

Suck....!! Det ser mörkt ut!

Jag väntar förgäves på att Umeå Open skall släppa nån fler artist som jag är intresserad av. Men det verkar vara svensk mainstreampop som är årets melodi. Det kanske är bra för besöksantalet, men inte för mig. House of metal har jag redan bestämt att jag hoppar över i år.
(betalar inte 666 kr för att se Ghost, (inte 370 heller, som en kväll kostar)

Mitt hopp står nu till M.A.D.E., men dom har inte börjat släppa nåt från programmet än, men det ligger ju tidsmässigt inte så långt ifrån när Swans och Blackshaw är i Stockholm så man får väl hoppas att nån av dom har vägarna förbi.

Får väl försöka ta mig ner till Stockholm nån gång också, men det kostar ju tyvärr både tid och pengar. Såg att Shrinebuilder spelar på Strand den 13:e april, men en onsdag? Earth kommer också igen, men typ på skärtorsdag (eller om det var da före) så det blir nog inte då. Tidigare nämnda Swans och James Blackshaw (udda, men intressant kombination) spelar tillsammans i början av maj och det tror jag var på en söndag, men jag får väl hålla koll och hoppas på nåt kul.

Nån gång i livet måste jag bara åka på Roadburn i Holland, snacka om en festival som har mycket, de senaste åren har listan över band som spelar varit ganska precis samma som min lyssningslista på last.fm och som högen med senast inköpta vinyler.

Soundtrack: Immanu el - they´ll come, they´ll come

Musiken, räddaren i nöden! Part 3

Min bil gick sönder i fredags och det krånglar ju till det en del när man bor utanför stan och bussarna inte går särskilt ofta. Men med en någorlunda positiv grundinställning till livet så tänkte jag genast att "då får jag ju lyssna på massa skivor som jag har lagt in i mp3 spelaren"

Nu visade det sig att det gick snabbare att fixa bilen än vad dom hade sagt först, så jag får hämta den imorgon. Naturligtvis skönt, men kände ändå en liten lätt besvikelse över att jag bara hann lyssna på tre skivor. (James Blackshaw - All is Falling, Pelican - Australasia och Behemoth "the Apostasy") Det är ju rätt skönt att åka buss, man behöver inte anstränga sig för att hålla ögonen på vägen hela tiden och man kan till och med blunda ett tag. Synd bara att de flesta dagarna så skulle mina dagar bli minst en och en halv timme längre om jag tog bussen.

På tal om bussar så har jag aldrig lyckats åka med reggae busschauffören, han kör väl bara stadstrafik gissar jag, och de chaufförer jag har upplevt har i alla fall inte haft nån personlig musikalisk framtoning. Men det är väl lika tur det, skulle bara vara jobbigt om man inte fick bestämma själv vad man skulle lyssna på.

Tack och godnatt!

/Krister

Min bil gick sönder igår och jag var tvungen att åka buss hem från jobbet. I alla fall, inget ont som inte för nåt gott med sig. På bussen träffade jag Anton Sebbfolk, vars utställning på Schmäck jag har tipsat om i ett tidigare inlägg.
Det visade sig att han har en blogg där han lägger upp många av sina fina affischer. (bilden är lånad därifrån) Kolla in och njut! Skall visa dom för sonen imorgon, igår kollade vi på en massa pusheadbilder.

Idag åkte jag in till stan för att få hjälp att fixa bilen till en verkstad och medan jag väntade på bussen hem igen så hann jag med både att besöka Schmäck och ett antal vinylbutiker. (dock utan att köpa något, vilket inte hör till vanligheterna) På vägen hem lyssnade jag på Farflung - The Raven that ate the moon. När man sitter just bakom "dragspelet" i en gnisslande buss så blir det extra många dimensioner i deras urflippade spacerock, flera gånger var jag tvungen att lätta på lurarna för att avgöra om det var en spacig analogsynth eller bussen som lät. Påminde mig om när jag lyssnade på Lull på färjan över till gotland, jag somnade och när jag vaknade trodde jag fortfarande att skivan gick och tänkte, det här måste vara den längsta skivan jag har, men så var det naturligtvis inte, det var bara motorbullret från färjan som lät ungefär likadant. Antar att det inte är sånt som händer mainstreamfolket så ofta :-)

/Krister

kul om kultur

Dagens roligaste text finns på aftonbladets kultursida. Så fantastiskt!
/Krister

I gott sällskap!

För er som inte vet det så spelar jag i ett rockband som heter the Magic Lantern och vi sysslar med instrumental, experimentell musik som bygger ganska mycket på improvisation. Vi har funnits rätt många år, men har för det mesta inte gjort så mycket väsen av oss. En cdep släpptes 2007 av mig och Burnt toast vinyl och den ep´n finns även på Spotify.
Har knappt kollat vad det står om oss, men kom på igår att jag skulle läsa hur vi beskrevs. Tydligen är vi ett "post-everything band" Ok?, vet inte exakt vad dom menar, men antar att det är nånting som syftar på våra post-rockinfluenser. I alla fall, det jag vill komma till är att jag för första gången också läste listan på vilka andra band som kommer upp när man lyssnar på oss, och snacka om att vara i gott sällskap! White Rainbow, som jag bland annat skrev om här, Six Organs of Admittance, Autistic Daughters och Fire on Fire. 3 av dessa tillhör mina favoriter och att ens få nämnas i samma textruta som dessa är stort för mig. Fire on fire har jag inte hört, men måste väl kolla upp det.
The magic lantern har nu efter att under typ 3 års tid ha repat en gång varje sommar, ökat takten till ca 2 gånger i månaden, så det är ju en ökning med flera hundra procent, så nån spelning och kanske nån ny inspelning borde inte vara helt orimligt att tänka sig.
Har du inte spotify så kan man även lyssna på myspace. (eller beställa skivan direkt från mig, 60 kr kostar den)

/Krister

Soundtrack: Seven nautical miles - every ocean reversed

Rock´n roll children

Som skivnörd, musikälskare och aktiv propagandist för alternativ kultur och musik, så vill man ju gärna att ens barn skall lära sig uppskatta riktig musik. Dock är jag sån som inte försöker tvinga på dem nåt intresse, men jag ser till att erbjuda alternativ. I alla fall så blir man ganska glad en sån dag som igår. Jag satt och lyssnade på lustmords spelning live på p3´s hemsida och in kommer 7-åringen med en teckning föreställande en döskalle. (mycket snyggare än vad jag själv skulle kunna rita) Under konsertens gång hinner han komma in med tre döskalleteckningar. "Dom borde passa i ditt rum, där du brukar lyssna på rock" säger han. Han har även skrivit sitt namn med nån sorts väldigt spretig "tagglogga", så en ganska lång stund kollar vi med fascination på alla läckra logos som finns framförallt inom black och death metal.

Jag vet vem som skall få rita omslag nästa gång jag gör nån skiva med hård musik, Pushead, släng dig i väggen liksom.

Den här teckningen hade han ritat idag, den sitter uppsatt bredvid hans säng.

/Krister

Soundtrack: Vic Chesnutt-North star deserter

Lustmord på Art´s birthday

Robban var snabb och har skrivit ihop recensionen som han lovade att skicka så här följer den.

Stockholm Arts Birthday 20110115 av Robban W
LUSTMORD
Förväntningarna är mycket höga inför kvällen spelning med LUSTMORD på Arts Birthday festen
som i Sveriges Radios regi hålls på Södra Teatern i Stockholm.
Då hela evenemanget är gratis vad gäller inträde så har en viss känsla av annalkande magsår
infunnit sig redan veckan innan.
Ska vi får plats? Hur mycket folk kommer det osv.
Vi infinner oss på plats strax innan 18 för att kolla läget och det är tämligen ödsligt.
Brian Williams aka LUSTMORD skall gå på stora scenen 23.30 som avslutande akt så vi
promenerar iväg och äter en bit mat och intager dryck.
Senare vid 22tiden börjar de 3 scenerna och stället överlag bli tämligen fullt och då det inte finns
några platsbiljetter köper vi dryck och ställer oss i trappen till balkongerna.
Ifrån en sidodörr i trappen kommit Brian helt plötsligt ut, tittar upp och hejar på oss individer som överrumplade får tunghäfta och förmodligen ser rätt dumma ut.
Han står kvar i drygt 10 minuter och som vilken jordnära människa som helst pratar med oss.
Brian själv förstår väl inte riktigt vad han gör där och tycker väl inte att det är särskilt speciellt med det han gör men är samtidigt väldigt glad över att folk ändå visar intresse för hans musik och kommer för att lyssna.
Han säger också att vi inte ska ha så höga förväntningar då musiken han kommer att framföra blir en stor improvisation.
Och som vi förstår det, så är detta 4e spelningen(tidigare Church Of Satan,Berlin,Polen) han gör i sin drygt 30åriga karriär.
Så visst,att förväntningarna är höga förstår han på sätt och vis.
Den utrustning Brian har begärt till spelningen i form av 4st extra Subwoofers visar sig när han
under publikens applåder kliver på scenen på den exakta utsatta tiden 23.30 att komma
få arbeta för glatta livet. Stora scenen som tar 600 personer är helt full.
Till en för spelningen specialgjord video improviserar LUSTMORD med ljud från bla
OTHER,JUGGERNAUT,METAVOID och det helar formar en massiv vägg av suggestivt mörkt
malande basgångar som får publik och huskonstruktion att vibrera till en förövrigt total tystnad. Legenden som står vid podiet bakom sin dator och trollar fram en helt unik ljudbild verkar ta det hela med ro.
Spelningen varar drygt 60 minuter och när tongångarna sakta dämpas finns det inga händer i
lokalen som inte applåderar.
Brian sträcker upp sina händer i luften i 2 sekunder i ett tack till publiken, ser nästan lite
tagen och nervös ut och smiter sedan ut bakvägen likt en generad hustomte.
Man kan inte låta bli att undra om karln hade lite scenskräck?
Ger denna konsert 5/5 i betyg då det var fantastiskt bra ljud,en mycket trevlig lokal och att allt
klaffade tidsmässigt.


Jag tackar Robban för detta gästinhopp.

Bilden har jag lånat från Sveriges Radios hemsida

Mvh/Krister

Kloning? Varför inte?

Helgen som gick är en sån där helg när det hade varit bra att kunna klona sig själv och befinna sig på flera platser samtidigt. Om jag hade kunnat det så skulle jag ha varit i Stockholm på Art´s Birthday och lyssnat och sett på Lustmord, jag skulle dessutom ha följt med brorsan till Paris och lyssnat på Godspeed You Black Emperor!, dessutom hade jag väl varit hemma och skottat snö, storhandlat, tagit hand om helggnälliga barn och en sjuk sambo. Nu var det bara en av dessa grejer som gick genomföra, men man får vara nöjd med det lilla i livet.
I alla fall så finns tydligen Lustmords konsert att lyssna på här. Har inte hunnit göra det men skall försöka imorgon. Robban, som var där, har lovat att skriva en recension, så jag lägger upp den så fort han har haft tid att skriva. Försökte övertala brorsan att skriva nåt om Godspeed också, men lyckades bara få till ett löfte om att fundera på saken, så vi får väl se. Kan ju som en teaser berätta att dom spelade 9 låtar och höll på 2 1/2 timme (vilket ger ett snitt på drygt 16 minuter per låt)

/Krister

Soundtrack: Breach - it´s me god

här har jag lånat bilden

Sarah Palin gillar Ghost! (?)

Precis här kan man läsa en helt fantastiskt rolig och underhållande text som innehåller hyllande av Ghost och Blue Öyster Cult, svenskhat, dumhet och allt möjligt annat. Själv tror jag att sanningsnivån på allt det här är rätt låg, men det är onekligen ett ganska kul sätt att skriva en recension på. Kanske måste testa nån gång.

/Krister
(soundtrack - pentangle)

Boring guitar music...

... är titeln på en ny inspelning med White Rainbow, vet inte än om den finns i fysiskt format. Har den bara som mp3 och som vanligt när det rör sig om white rainbow så är det grymt bra. Inte alls så boring, men däremot är det ganska minimalistiskt och med långa repetitiva låtar.

Jag har lyssnat väldigt mycket på den förra skivan "new clouds" som är nån sorts minimalistisk worldmusic/kraut/electronica.

Jag är ingen förespråkare av droger, använder inga alls (utom kaffe) men om jag nån gång skulle testa under kontrollerade former (typ i laboratoriemiljö) så är white rainbow bandet som jag skulle lyssna på under tiden. Nu är det inte så att man behöver vara drogad för att kunna njuta av White Rainbow, man mår bra, blir avslappnad, glömmer tid och rum och sjunker ner i musiken ändå och antagligen är det färre biverkningar.

För er som är nyfikna så har jag nog kvar ett ex av "new clouds" på cd i distrot

/Krister

Vinylen fortsätter uppåt!

Läser idag att vinylförsäljningen i USA har ökat med 14% 2010 och är uppe på den högsta nivån sen 1991. Kul! (men den totala försäljningen av musik har ändå minskat)
Siffror för Sverige väntas komma ganska snart.

Läs artikeln här

Väntar bara på att den här försäljningsökningen skall nå mig och mitt distro :-)

Soundtrack: Musik för band, modern svensk elektronisk musik (samlings-LP från 1973, med Leo Nilson, Sten Hansoon, Bengt Emil Johnson m.fl)

Stress?

Har nu gått snart en vecka sen mitt förra inlägg. Enligt många bloggexperter så är det rena rama döden för en blogg. Må så vara, men har man jobb, barn, villa, några meter snö och dessutom en tokförkyld sambo, så är det inte helt tvärenkelt att hinna med att skriva nåt. Dessutom la jag ner så mycket tid på min årsbästalista så jag blev lite övermättad ett tag. Men när min blogg blir lika stor som underbara Clara eller blondinbella och sånna, så att jag också kan leva på enbart bloggandet, då lovar jag att det skall bli minst tre inlägg om dagen!

Ibland är det dessutom så skönt att lyssna på en bra skiva utan att ens tänka på att man skall skriva om den, utan bara lyssna för sakens egen skull. Skrev recensioner för en tidning ett tag, men slutade just av den anledningen. Helt plötsligt kändes det som ett tvång att lyssna på vissa skivor. (även där var det så att jag inte fick betalt, skulle man få det så kanske tvånget inte skulle vara så svårt att stå ut med)
Nog sagt om det nu, hoppas fortfarande att Umeå open skall släppa lite mer artister och nåt som jag vill se, (drömmen om Mogwai är nog däremot krossad, en snabb titt på deras egen hemsida dödade allt hopp, spelningar i andra städer varenda dag i närheten av Umeå open)

Lillebror sticker till Paris nästa helg för att se Godspeed You Black Emperor!, inte alls dumt. Jag såg dom i Göteborg 2001(eller kanske 2002, minns inte helt säkert) och det är fortfarande en av mina bästa spelningar. Jag har i alla fall köpt biljett till det här, skall bli spännande.

Nej nu är det dags att ta hand om disken som fick ligga medan jag spelade Wii med 4-åringen.

/Krister

Soundtrack: As I Lay Dying - A Long March

Mono Holy Ground

Liveskivan som spelades in 2009 och släpptes 2010 finns med på min årsbästalista och när jag skrev den så hade jag inte sett den medföljande DVD´n. Nu har jag det. (nästan hela, sista en och en halv låtarna vill inte funka i vår DVD (men funkar förmodligen i datorn eftersom det har hänt förr). Sagolikt vackert och magnifikt. (om man kan använda sådana ord för en konsert som man ser på en 21 tums tjockteve med monoljud)

Man önskar ju naturligtvis att man hade varit där, för även en bra musikDVD är långt ifrån en bra livekonsert. Tycker faktiskt ännu bättre om DVD´s där man har gjort nåt annat än bara spelat live. Som t.ex. Neurosis - A sun that never sets där det är konstnärliga filmer till varje låt istället, det är grejer det.

/Krister

Dålig försäljare...

... är precis vad jag är. Köper alltid mer än jag säljer, svarar oftast för ärligt på frågor om olika skivor är bra osv och dessutom så glömmer jag ju till och med bort att tala om att skivorna finns till salu. Flera av skivorna på min årsbästalista finns att köpa under flikarna för distrolista cd eller distrolista vinyl. Alla finns inte men en hel del. En del andra går säkert fortfarande få tag i om någon skulle vara intresserad. Så nu vet ni det också.
/Krister

Soundtrack - Abandon - the dead end

Listan klar!!!

Så, då var då äntligen listan över 2010 års bästa skivor uppe. Kommentera gärna. Vilka borde jag ha haft med? Vilka suger? Jag kommer inte att ändra nåt på listan, men jag kollar gärna upp skivor som jag har glömt, missat eller av annan anledning inte har med. (det finns ju t.ex. skivor som har släppts som jag inte tycker är bra eller inte är intresserad av)

/Krister

Årets bästa skivor 2010 plats 1-5

1. Ass - salt marsh

Årets bästa skiva har gjorts av svensken Andreas Söderström. Bandnamnet är väl ett av världshistoriens mest missvisande, men musiken är grymt bra. För fans av t.ex. Rikard Jäverling, James Blachshaw, Six Organs of admittance osv så är det här guld. Till största delen akustisk, folkinspirerad instrumentalmusik. Det här är hans tredje fullängdare, alla är bra men den här är bäst!


2. the Album leaf - A chorus of storytellers

Varje gång jag lyssnar på Album leaf så blir jag sugen på att spela in musik själv på datorn, men jag kommer aldrig så långt. Men det är i alla fall sån musik han gör, vackert, mycket akustist, men även med trummaskiner och grejer. Fantastiska melodier och inte alltför tillkrånglat.

3. Loscil - Endless falls

Otroligt bra minimalistisk electronica. Lika grått och dystert som omslaget, men med en otrolig värme. Sånt som man bara inte kan låta bli att älska.

4. Hammock - Chasing after shadows, living with the ghosts

Drömpopens mästare. När Sigur ros har börjat spela gladpop så är det skönt att ha kvar några som drömmer sig bort i vackra ljudlandskap, vackra melodier och massor av effekter



5.Brian McBride - The Effective Disconnect
Ena halvan av Stars of the lid, soundet känns igen och är väldigt bekant, inga stora rörelser och utsvävningar. Anslagen på de olika instrumenten saknas nästan som vanligt och alla ljud vävs ihop till fantastiska harmonier. Dock så är det här lie ljusare och mer optimistist än vad stars of the lid skivorna brukar vara, men ändå väldigt långt ifrån glättigt.

Årets bästa skivor 2010 plats 6-10

6.Rhys Chatham - A Crimson Grail (Live)

Om det går prata om maximalistisk minimalism så är det precis vad Rhys Chatham sysslar med. 2007 släpptes a crimson grail for 400 electric guitars, en fantasisk skiva det också, här kommer en liveskiva inspelad 2009 (the outdoors edition) med "bara" 200 elgitarrister. Men trots så många gitarrer så är det ändå en form av minimalism. Väldigt få och långsamma förändringar och väldigt repetitivt. Han kan konsten att hålla på med samma riff i en halvtimme utan att man tröttnar.

7. Hoquiam - s/t

Bröderna Damien och Drake Jurado bjuder på ganska mörk lo-fi. Damien är ju inte helt obekant. Det här året har han dessutom varit bättre än på länge. Den här skivan innehåller ett sådant direkt uttryck och en sådan lekfullhet, utan att vara skämtig, som man inte har hört på många år från honom. Dessutom har han hunnit med att släppa sin bästa skiva på läng i eget namn samt en exklusiv 4-spårs 3"cd (som jag kan skryta med att jag förmodligen är en av ganska få svenskar som har den :-) (obs det här är inte omslaget, de är handgjorda och alla är olika, det här är labeltrycket på vinylen)


8. Wovenhand - the threshingfloor

David Eugene Edwards är tillbaks och det med besked. Den förra skivan var en liten besvikelse, men här är det lika bra, mörkt, tight, domedagsosande som det skall vara.



9. Gareth Davis & Stephen R.Smith - The Line Across

Stephen är en favorit inom dronevärlden. Han skapar fantastisk gitarrdrone, med överstyrda gitarrer och sköra melodier. Här har han gjort ett album tillsammans med en experimentell clarinettist. Fantasitk drone. 1 låt på varje sida (så klart)


10. Mono - Holy ground NYC live

Massiv 3 lp med en helt fantastisk konsert inspelad i new york, med stor orkester. Den innehåller dessutom en DVD med hela konserten (som jag i vanlig ordning inte har hunnit se) Det är ju inga nyheter och inte så överraskande, men det är fruktansvärt bra. Jag är så glad att jag har fått chansen attse dem live.

Årets bästa skivor 2010 plats 11-15

11. A Silver Mt Zion ... - Kollaps Tradixionales

Silver Mt Zion var nästan uträknade för min del, men när det kom en dubbel 10" vinyl med "artbook" + poster mm till så kunde jag ju inte låta bli och det var tur, för bandet har ryckt upp sig från förra skivan och levererar energisk folk/post-rock i riktigt hög kanadensisk klass


12. Tape & Bill Wells - Fugues

Tape gör alltid bra saker och det här är inget undantag. Tyvärr en alltför kort skiva, men väldigt njutbart. Någonstans i gränslandet mellan instrumental akustisk folk och jazz (men mer folk)

13. Ikons - s/t

Väldigt intetsägande omslag, men musiken har desto mer att säga. Otroligt skön rock som landar någonstans mellan silverbullit och joy division (med en gnutta gamla jesus and mary chain) Jag är ju storkonsument av framförallt amerikansk undergroundmusik och missar därför ibland vad som sker på hemmafronten, så det är extra kul med svenska band som tar sig in på min lista.

14. Year Of No Light - Ausserwelt

Att det här bandet ibland har kallats för ett franskt Cult Of Luna är nog inte så konstigt. De spelar i samma genre och gör det väldigt bra, så det är egentligen inte så mycket att säga om det.



15. Eluvium - Similes

Efter att ha hämtat mig lite från den första chocken så har den här skivan bara blivit bättre och bättre. Chocken var naturligtvis att det är sång på flera låtar, så vitt jag vet har det aldrig varit det på någon eluviumskiva tidigare. Så vad kallar man det? Vacker instrumental musik med sång?

Årets bästa skivor 2010 plats 16-20 + bubblare

16. Brian Eno - Small craft on a milk sea

En legend inom musiken visar att han fortfarande kan leverera. Här finns det musik som spänner från the pearlinfluerad pianoambient till clusterkraut och minimalistisk tecno, allt utan att det blir för spretigt.

17. Joanna Newsom - Have one on me

Mastodontskiva som är lite svår att greppa, men ju mer tid man ger den ju mer växer den. Borta är de mest galna upptågen från tidigare skivor och det är en mer mogen folksångerska vi möter, men det är gruvligt vackert och ganska eget.

18. James Blackshaw - All is falling

Kanske inte hans allra bästa skiva, men bra mycket bättre än mycket annat som släppts. Instrumentalt, akustiskt, ibland 12-strängad gitarr, men här även piano mm,mm




19. Damien Jurado - Saint Bartlett

Hans starkaste skiva på några år. Känns väldigt ärlig och avskalad. Nådde dock inte riktigt upp till samma höjdpunkter som skivan an gjorde tillsammans med sin lillebror. (den hittar ni längre upp på listan)



20. Khoma - A final storm

Det har diskuterats friskt om vilken sorts musik det här är, jag bryr mig inte så mycket om sånt, huvudsaken är att det är bra och ganska ofta så är det just vad den här skivan är. Dom har samma tyngd som cult of luna i vissa partier, samma sköna melodier som Muse och Radiohead, men ändå ett eget uttryck.


Bubblare, dvs andra skivor som också är bra, men som jag helt enkelt inte kunde få plats med på årets lista är
Efterklang - Magic Chairs
Junip - Fields
Ulaan Kohl - III
Råd kjetil senza testa - Vinliden
the Radio Dept - Clinging to a scheme

Har även en del skivor som jag inte har hunnit lyssna på och som därför inte är med, t.ex. den nya Tallest man on earth, nya swans och nya appleseed cast, dessutom fanns det några skivor som var med i arbetet tills jag upptäckte att de var släppta 2009, bara jag som hade skaffat dem 2010, t.ex. Shrinebuilder - s/t, Abandon - the dead end och Stephen R.Smith - Cities

Saknar ni andra bra skivor? Kommentera gärna, jag kommer inte att ändra min lista, men jag kollar gärna upp sånt jag har missat, glömt att det kom det här året osv.

/Krister

Slutspurt och önskningar inför det nya året.

Är nu inne på slutspurten av jobbet med årsbästalistan. Kommer att börja publiceras inom några timmar. Tänkte bara skriva om lite saker jag hoppas på under 2011, en del realistiska andra lär nog förbli drömmar, vi får väl se.

- Att Stars of the lid släpper en ny skiva, borde snart vara dags.
- Att Mogwai kommer till Umeå Open, dom spelar i stockholm måndag den 3/4 så det borde inte vara helt omöjligt.
- Att M.A.D.E. fortsätter att ta dit världsartister inom lite smalare genrer. Högt på önskelistan är Rhys Chatham, Steve Reich, Tom Waits och Lustmord, är nog enbart M.A.D.E. i Umeå som skulle kunna ordna något av dom.
- Att Silverbullit gör nåt nytt, åker ut på turne tillsammans med Ikons och gästar Scharinska.
- Att House of Metal släpper i alla fall ett band som jag vill se (eller kanske inte, det blir ju dyrt för att se ett band)
- Att vi lyckas bli redo för livespelningar igen med The Magic Lantern, vi har högre fart än på många år nu.

Vad önskar ni? kommentera gärna.